Samsara Galore

Om köttätande och tillvaratagandets etik

2012-02-03T11:01:00.000-08:00

Jag är som laktovegetarian intresserad av Hare Krishnarörelsens ahimsamejerier, där de framställer mjölkprodukter utan att i något led slakta djuren för köttkonsumtion. När jag berättar för mina köttätande vänner och bekanta om denna möjlighet blir de snarast förfärade. Varför tar man inte tillvara köttet? Begrava korna? Hur kan man försvara ett sådant slöseri? Hur tänker egentligen vegetarianerna?

Låt oss vända på frågeställningen en stund och se hur köttätarna tänker. Centralt i deras föreställningsvärd verkar vara frågan om tillvaratagande. Att döda ett djur kan motiveras om hela djuret tas tillvara som en form av respekt mot naturen. Att bara äta, låt oss säga hjärtat eller levern och därefter slänga resten anses respektlöst. Ett likande resonemang förs vid tanken på att inte äta mejerikor utan begrava dem, vilket då beskrivs som ett "slöseri".

Liknande föreställningar finns bland kannibalerna. Jag citerar här Jared Diamond ur boken Undergång , sid 174

Bekanta till mig på Nya Guinea som jag samarbetat med med i 40 år har sakligt och osentimentalt beskrivit sina kannibalistiska sedvänjor och uttryckt sin avsmak inför västerländska seder, där vi begraver våra släktingar utan att göra dem äran att äta upp dem. En av mina bästa medhjälpare på Nya Guinea lämnade sin anställning hos mig 1965 för att kunna delta i förtäringen av sin nyligen avlidne svärson.

Frågan är då varför kannibalerna och övriga köttätare är så besatta av tillvaratagandets etik. Jag tror att det beror på knapphet. Kött är alltid en bristvara, medan vegetabiliskt protein finns i överflöd. Därför gnisslar ej heller vegetarianer tänderna över tanken på alla bär, svampar, mållor, äppelkart och nässlor som inte blir plockade och uppätna under en växtsäsong.

Ofredande kåtgubbe skjuten på förskola utanför Vårgårda

2012-01-30T12:50:00.001-08:00

En kåtgubbe har sprungit omkring och ofredat skolbarn i Asklanda, meddelade Alingsåstidningen den 13 januari i år. Detta kan tyckas vara vardagsmat, men då kåtgubben visat sig vara av tjädersläktet har fallet rönt viss uppmärksamhet. Då biologen som uppdragits att fånga in den inte lyckades med sitt uppsåt så skyndsamt som det var önskat beslöt rektor Liselott Pyrèn att fågeln skulle skjutas. Fåglar är inga bra lekkamrater för barn och dessutom bajsade den i sandlådorna,.

Kan inte jägarförbunden dela ut en hedersmedalj eller något till denna rediga kvinna som återigen visat att det inte finns några relationsfrågor mellan djur och människor som inte kan lösas med hjälp av gevärspipan.

Rasismens intresse för innovationer

2011-12-12T08:53:00.000-08:00

I en nätdiskussion om varför negrerna aldrig gjort något vettigt läste jag just detta:

På vilket sätt utmärkte sig Stora Zimbabwe och vilka ting uppfanns i det riket? Kompassen? Krutet? Kullagret? Transistorn? Musköten? Propellern? Sextanten? Nej jag trodde inte det. Jo jag vill ha insatta svar, men vad jag undanber mig är reflexmässigt pk-flum om att alla kulturer är lika mycket värda osv. Jag kan med gott samvete hävda att amerikanerna har bidragit mer till världshistorien än Australiens aboriginer eller att Romarriket både innan och efter uppdelningen var mer betydelsefullt än Vendelkulturen.

I sporten "sparka ner någon som redan står på knä och sen fråga varför han inte kan stå rakt" har etnocentrikerna omgrupperat sig kring frågeställningen om uppfinningarnas betydelse. Att vi i väst med vapenmakt metodiskt har rövat tredje världen på dess välstånd i runda slängar ett halvt millennium har blivit till en fråga om vem som uppfann kompassen. Inte, vilket kanske vore intressantare, vad man gjorde efter att man uppfunnit kompassen.

I och för sig är detta en skendiskussion, eftersom syftet med den är att legitimera kung Leopolds hög av avhuggna kongoleshänder, men då jag stött på den i andra diskussioner tidigare är den värd att peka på som en ideologisk trend.

Mest hajade jag till över att höra exakt samma argument runt min favoritkontinent Indien. Vad har indierna uppfunnit de senaste 1000 åren? Vad ger det dem för existensberättigande? Jag som inom indologin fått lära mig att stormogulen Akbars välde var världens mäktigaste rike på 1600-talet hajar till på sånt men när jag letar i historieböckerna finner jag förutom tillbakavisande av överdrifterna ett visst fog till funderingen som likt Jared Diamonds frågeställningar kan peka på kulturgeografiska skillnader utan att föda rasistiska resonemang.

Något som kännetecknar mänskliga civilisationer verkar vara att de går i vågor. Alla har höjdpunkter någon gång. Sen kommer platåfaser, stiltjen och sammanbrott. Norden kommer loss ur bronsåldern 500 år efter alla andra. Europa står i många (men inte alla) avseenden still under medeltiden medan arabvärlden samtidigt blomstrar. Kina tar paus från sin världsledande position, medan hinduerna är så blasè efter sin 1000-åriga guldålder att de motståndslöst låter sig köras över av muslimerna.

I detta är inte den intressanta frågan varför någon "inte utvecklar något", utan varför man stannar upp. Varför infinner sig en platåfas här och var. Urinvånarna i Australien (heter de aboriginer fortfarande?) tyckte uppenbarligen att det räckte med bumerangen och digeridoon. Kina kunde erövra världen, men beslöt att låta bli för att den inte var något att ha, medan katolska kyrkan tidigt bestämde sig för att gamla sanningar är att föredra framför nya.

I dessa funderingar kommer jag förutom Jared Diamonds kulturgeografiska förutsättningar att tänka på Pierre Guillet de Monthoux' bok Läran om företaget där han utreder frågan om företagets uppkomst. Varför har vissa kulturer utvecklat företaget som verksamhetsform, medan andra har låtit bli och istället renodlat klassicism inom konst och näringsliv? Vilka faktorer behövs för att starta en innovativt samhällsklimat? Och är detta alltid en önskvärd utveckling?

Sådana frågor är intressanta. Frågor om varför negrerna inte uppfunnit kompassen (Därför att lejonen käkar upp dem oavsett om de springer åt norr eller söder) ger bara ett debilt intryck. (Debil betyder ungefär "dum i huvudet" eller "svagsint")

Om vi vänder på resonemanget kan vi istället fråga oss varför vi europèer är så påhittiga. Till att börja med är vi inte så påhittiga som vi tror eftersom vi fått fröna till det mesta vi berömmer oss för från Kina och Orienten. Goda innovatörer, mer än uppfinnare.

Men på ett par områden har vi varit överlägsna, sjöfarten och metallurgin. En som vet att berätta om detta är författaren Sven Lindqvists som likt Diamond före honom pekar ut ett par geografiska motivatorer för Europas utveckling. För det första är vi en fattig kontinent. Det är kallt i norr och magert runt medelhavsområdet, delvis till vår egen förskyllan, då vi orsakat enorm jordförstörelse genom att hugga ner omfattande skogsarealer till vårt riktigt stora utvecklingsprojekt - skeppsbyggarkonsten. Europas fraktala kustlinjer med alla dess öar, bukter och näs har skapat en miljö där skeppsfarandet och då särskilt sjökrigandet blivit avgörande för kontinentens utveckling. De övriga högkulturerna, Indien, Kina och det förcolombianska Mellanamerika har alla haft flacka kustlinjer där sjöfarandet varit av begränsat intresse. Med sjökriget växer också artilleriet i betydelse, eftersom den som kan slunga mest skrot från längst håll går segrande ur striden och där kom incitamentet till kanonen och utvecklandet av stryktåligt gjutjärn. (Teknologin i våra kanoner och gevär var inte unik. Flera av våra "fiender" lärde sig snabbt att replikera dem, men de kunde inte kopiera gjutjärnet, varpå kanonerna och mörsarna exploderade upp i deras egna ansikten) Och med kanonen och fregatten stod resten av världen sig slätt. Kineserna hade möjligheten att erövra världen, men avstod som sagt. Mycket verkar det ha berott på att Kina inte ansåg att det fanns någonting utanför dess gränser värt att erövra, något som Europa snabbt kunde se att det gjorde. Så medan Kina invecklade sig i interna dynastistrider hann vi som fått krutet av dem att gå om i utvecklingen.

Det här är snabba drag, men sett som förklaring till varför vi kunde skaffa oss ett erövringsmonopol tycker jag att det duger. För att jämföra uppfinningsrikedom mellan Europa och resten av världen efter 1700-kallt blir bara löjligt. Det går inte att uppfinna något med ögonen intryckta och en knytnäve nerkörd i halsen.

Om att åldras

2011-10-28T16:04:00.001-07:00

Enligt termodynamikens andra huvudsats går det totala med urverksliknande precision från mer ordnade och högkvalitativa tillstånd till lägre och mer oordnade. För att förhålla oss rätt till detta bör vi inte förleda oss att tro att tidens pil går att göra reversibel, utan att inse att varje stadium har sin charm och sina möjligheter.

Är det dags nu för pariserhjulet?

2011-10-12T01:32:00.000-07:00

Som ung ordförande i JAK Medlemsbank och halvutexaminerad teoretisk fysiker gjorde jag en matematisk analys av bankens sparlånesystem och upptäckte en slags kedjebrevseffekt som visade på att banken givet dagens ingångsvärden obönhörligen borde krascha. Inge genom att pengarna skulle försvinna, utan genom att ingen längre skulle kunna beviljas ta ett lån på överskådlig tid. Då ingen verkade ta detta på något större allvar drog jag mig gradvis tillbaka från verksamheten.

På ett möte med valutareformister i Dublin 1999 förstod jag varför det övriga bankfolket var så lugnt jämfört med mig angående JAK-systemet - kedjebrevseffekten i den totala ekonomin visade sig vara så otroligt mycket mer omfattande än den mekanism jag funnit i JAK-systemet. då jag pratade med folk om detta verkade de lika ointresserade som de var när jag pratade med dem på 1970-talet om att bensinen någon gång i framtiden skulle kunna ta slut eller försvinna från marknaden.

Efter detta har jag likt hemulen suttit i min vrå med picpickorgen och väntat på att pariserhjulet skall fara i havet. Nu väntar jag inte längre. Nu går jag ut i skogen och plockar trattkantareller och lagar till efterrätt den mest fantastiska äppelpannkaka med socker, kanel och hemmakokt lingonsylt därtill.

Den anorektiske Buddhan

2011-08-30T16:10:00.000-07:00

Buddha är oerhört underskattad.

Han var anorektiker, men gav upp när han var så totalt undernärd att han höll på att drunkna i en grund bäck, för att han inte orkade vada upp ur den.

Så han gjorde det enda rätta. Han satte sig still på arslet och väntade tills han blev upplyst.

Eller egentligen, när jag kommer att tänka på det - det är inte Buddha som är underskattad, det är förmågan att sitta absolut still på arslet och vänta som är det.

Allt detta kött

2011-06-11T08:40:00.000-07:00

Jag känner ibland - eller ganska ofta - lusten att sluta fred med köttätarna. De utgör ju trots allt 99,5 % av min omgivning. Flera av mina bästa vänner är köttätare. Jag själv har varit en. Jag är född i en köttätarfamilj. Det de gör är inte värre än vad mina katter håller på med och dem älskar jag ju. Så varför har jag då så svårt att ta dem till mig helhjärtat.

JAg tror att det beror på två saker.

För det första har vi hialösheten. Köttätare vet liksom inte när de skall sätta stopp. Släpper man in dem i en charkdisk så handlar de tills hela kundvagnen är full och hela sparkontot är tomt. De kan inte, som man önskar att räven i hönsgården gjorde, ta sig en liten bit salami eller torkad lammbog och sen tycka att det räcker för denna månad. Nej de skall ha hamburgare, entrecot, lövbiff, grytbitar, nötfärs, chorizo, ölkorv, flintastek, lever, pölsa, rimmat fläsk, parmaskinka, högrev och sen lägga allt i en stor hink när de kommer hem och skriva måndag - fredag på den och sleva i sig och sen krydda med revbensspjäll på lördagskvällen och en fransyska på söndagen.

Det tar aldrig slut.

Och det bräker och råmar i slakterierna och bultpistolerna går varma medan köttätarna skriker MER, MER, MER och varför får vi inte äta bäver och bisamråtta med och sen åker de på köttätarsafari till Zimbabwe och vräker i sig sällsynta antiloper och flyger hem till sina köttätarvänner igen och skryter om hur gott det var. Man försöker le fint och överse med deras smaklöshet, men hur man än bär sig åt så växer äcklet inom en och till slut måste man resa sig från bordet och gå ut och andas lite frisk luft för att inte kräkas. Så för att vi inte skall behöva folkomrösta på att införa motbok på kött och låta Systembolaget ta över ruljansen, kan ni inte sansa er lite grann, utveckla lite stil och klass och försöka bli gourméer istället för gourmander och lägga er så älskade köttbit lite diskret vid sidan av grönsakerna och rotfrukterna och framför allt hålla tyst om den så att vi andra inte behöver gå från matbordet. Snälla?

För det andra har vi den dubbla moraliska standarden. Människor har Rättigheter. Djur har "inga känslor". Att döda djur är ett yrke. Att döda människor är mord, ett brott. Och det finns INGA LIKHETER mellan de två verksamheterna. Det får inte ens antydas innan den sociala katastrofen är fullbordad. Människor har rättigheter och det skall föras noggranna anteckningar så att inte någon enda människa blir kränkt eller får ett krökt hårstrå eller blir fnittrad åt bakom ryggen, för då måste vi upprätta mobbingplaner och hålla rättegångar. Men djur skall dö för våra blodiga händer dagefter dag.Det är det de är tillför och vi människor är bara så godhjärtade som låter dem ha någon extra kvadratmeter pissig och skitig yta att vila sina kroppar på innan vi äter upp dem, trots att vi gör ekonomiska förluster och måste betala MER PENGAR för vårt kött på grund av detta.

Nej om bara köttätarna hade vett att hålla käften om sina matvanor i allmänna sammanhang och dessutom accepterade att KÖTT ÄR MORD eftersom man inte kan framställa produkten utan att döda någon, då skulle jag acceptera dem,ungefär som man accepterar en rökare, sådär lite avmätt medan man passerar dem i korridoren när de är på väg ut på bakgården i den 20-gradiga kylan för att dra in sitt os i lungorna, långt borta från alla oss andra som inte vill bli besmittade av den passiva rökningen.

Något att tänka på för att göra samvaron med oss vegetarianer lite enklare och trevligare för bägge parter kanske?

Kan man inte be marknaden hålla käften?

2011-06-10T08:46:00.000-07:00

Först publicerat på Aftonbladets blogg 12 oktober 2008, kl 15:08

Finanskrisen går nu in i ett nytt skede.

Alla vet att kraschen är ett faktum. Det är inget "kanske" längre, utan korten är synade och det var lankor alltihopa.

Då börjar akt II.

Det som nu händer är att ansvaret för kollapsen skall flyttas över på politikerna och skattebetalarna istället för på marknaden och bankerna. Bankerna står värnlöst med öppna händer längs sidorna och marknaden är arg. Vem skall nu ge den några garantier när bankerna har misslyckats?

Det är här politikerna kommer in och det är därför de nu flyger jorden runt för att hålla EU och G7/G8-möten för att innan börserna öppnar efter helgen kunna presentera ett hållbart biståndsprogram för att hålla den kollapsade bankvärlden under armarna.

Svält i Darfur - reaktionstid 8 månader

Bankkris - reaktionstid 2 timmar

Därför mullrar nu också chefen för IMF och klargör att vi står inför en kollaps av betalningsystemet och att staternas föreslagna åtgärder är otillräckliga. Därför står börsanalytiker i kö jorden runt och hotar med att nu blir det fortsatta fall om inte staterna skärper sig.

Den som skall bearbetar är egentligen populaset som skall förstå att de nu måste börja ge klartecken åt sina folkvalda politiker att öppna pengapungen.

The spice must flow. Pengarna måste rulla.

Så efter EU-mötet kommer vi snart nog till börsens öppnande få höra ett triumfrop. Nu kommer politikerna äntligen ha enats om att skinna skattebetalarna ordentligt. Alla insättningar skall garanteras. Bankerna skall få kraftfulla likviditetstillskott och ingen bank skall tillåtas falla. Räntorna skall sänkas och börsen skall inte tillåtas dyka. För att hålla alla glada kommer kanske ett tak för bankdirektörernas bonusar sättas. Frågan är om någon vågar att likt Sverige 1992 kräva in beslutsrätten över bankerna samt egna kapital som ersättning för likviditetstillskottet. Frågan är också vad bankdirektörernas lek kommer att kosta skattebetalarna.

Under goda tider dricker bankdirektörerna mycket champagne medan populaset knegar och betalar skatt

Under dåliga tider dricker bankdirektörerna champagne medan populaset knegar och betalar mycket skatt.

En fråga ställer jag mig dock - varför låter man inte börsen bara dyka? Vad är meningen med att hålla den uppe. Vem tar skada av det? De som har köpt aktier. Och?

Företagen tar inte skada om de nu själva inte har spekulerat i aktier- de har redan fått det nominella kapital som aktierna såldes för. Resten är bara spekulationsvinster som nu går upp i rök. Varför lyssna på marknaden? Varför inte bara be den att hålla käften?

Milton Friedman brukar säga att staten inte skall agera vid depressioner, därför att även arbetslösa och fattiga behöver mat och kläder och kommer fortsätta att köpa dem även under depressionen även för lånade och pantade pengar, vilket så småningom kommer att leda till att
efterfrågan reser sig och kommer igång igen. Men varför gäller inte det resonemanget aktieägarna? Även under finanskrisen fortsätter produktionen och så småningom kommer kvartalssiffrorna och är de positiva kommer förtroendet för företagen igång igen och de kan emittera nya aktier för att bygga upp sitt egna kapital med.

Frågor om självhushåll,vegetariansm och biodiversitet

2011-06-10T07:24:00.000-07:00

Jag har under en längre tid varit aktiv på självhushållarforumet www.alternativ.nu och genom detta blivit medveten om en konflikt som kan dyka upp mellan självhushållar- och naturvårdsintresset vad gäller klimat, djurrättsfrågor och biodiversitet.

Jag är själv vegetarian och ickejägare, för att inte säga jaktmotståndare, men jag är inte vegan eller militant djurrättsaktivist. Min inspiration kommer främst från österländska religioner med tankar om ickevåld och att vörda allt levande. Jag har inga större problem att acceptera slakt eller jakt, så länge vi talar om måttfulla husbehov, men jag ställer å andra sidan mig och andra frågan om varför man skal döda djur för sin försörjning om man absolut inte måste.

Jag är fullt på det klara med att alla inte kan eller vill leva efter min stramare hållning i denna fråga, men vill å andra sidan ställa krav på andra vad gäller beteenden som tär på gemensamma naturresurser leder till artutarmning.

Bland självhushållarna och småbönderna är majoriteten jägare och djurhållare. Många har en god medvetenhet i klimat- och djurrättsfrågor, men där finns också en misstro mot överdrivna miljöhänsyn, bensinskattehöjningar och samhällsskydd av rovdjur som angriper boskap.

På den senare punkten ser jag en potentiell motsättning mellan de som vill värna om biodiversitet och starka rovdjursstammar å ena sidan och jägare som vill skjuta vargens villebråd och skydda sin boskap å den andra. Jag ser också en konflikt mellan de som hävdar vegetarianism och djurrättsintressen som en del i klimatarbetet och de som inte vill ställa om från köttätande, utan behålla det eller till och med öka det med motivationen att huvudsaken är att ökad hänsyn tas till att djuren skall ha det bra innan de slaktas.

En del synvinklar är tydliga och rättframma och kräver även rättframma förslag på lösningar, som vem som skall bekosta skyddet av tamboskap mo rovdjur i skogslänen. Andra frågeställningar går mer på djupet. Många flyttar ut på landet för att få en bättre livskvalitèt och väljer bort konstorsarbete för att försörja sig på jakt och naturnära boskapsskötsel. Uttaget av animaliskt protein på detta sätt kan försvaras med argumentet att eget kött är bättre än djurfabriker med uppsvällda biffkor som utfordrats med soja odlad på nerhuggen brasiliansk regnskogsmark. Samtidigt kan uppblomstringen av nya smådjursbesättningar på landsbygden leda till ökad friktion mellan människa och rovdjur. Rävar tar höns, björnar slår får och välter bikupor, medan vargen slåss med jägaren om samma villebråd för sin försörjning. Den aggressivitet som finns mot rovdjur och viltskador är förståelig ur en ekonomisk synvinkel, men tveksam ur ett omställningsperspektiv där män även tar hänsyn till biodiversitet. Människan har utrotat tusentals djurarter i det förflutna och majoriteten av dessa har skett genom jakt av villebråd, skyddsjakt för boskap och förändring av livsbetingelser genom jord- och skogsbrukets miljöförändringar

Så mina frågor är: Kan en ny "grön våg" driven av behovet att ställa om från oljeberoende och storstadsliv till självhushållning på landet leda till ökade konflikter mellan människan och den vilda faunan och hur skall i så fall detta bemötas. Och vilken omställning är mer angelägen - att byta ut djurfabrikskött mot egen småskalig köttproduktion plus jakt, eller att gå över till vegetarianism eller minskad köttkonsumtion på det stora hela?

Svenska Hillbillyföreningen sammanträder

2011-06-09T02:52:00.000-07:00

Jag har nu fått uppmaningen av flera medlemmar på självhushållarforumet www.alternativ.nu att börja blogga, dvs ge mig av därifrån.

Uppmaningen kom som ett svar på en begäran om att få öppna en diskussionstråd på forumet om vegetarianism för vegetarianer. På självhushållarforumet finns det många som är vegetarianer, men ännu fler som slaktar djur och jagar, varför diskussionerna om det är rätt att hålla och äta djur brukar bli heta.

Min fråga uppkom som en följd av att en tråd där en vegetarian angrep djurhållarna hade raderats. Han hade startat den, därför att hans synpunker om köttätande hade raderats ur andra trådar. Jag ville därför se om det var möjligt att starta en tråd där jag och andra vegetarianer skulle kunna utveckla våra idèer utan att i vår tur bli angripna av djurhållarna.

Det var det inte.

Alla måste få rätten att vara inne och peta i varandras trådar , utom då vegetarianerna och djurrättsförespråkarna i jakt- och djurskötartrådarna då, annars luktar det diktatur och -30-tal tyckte en debattör. Med andra ord - skriver du om vegetarianism på vårt forum måste vi andra ha rätten att kritisera din hållning, annars kan du skriva någon annan stans.

I och med detta har jag blivit feminist. Jag känner nu en förståelse för debattörerna på sajten www.feminetik.se där diskussionstrådarna var uppdelade i två grupper - en för alla och en enbart för de debattörer som öppet deklarerat att de var feminister. På så sätt kunde de i den skyddade avdelningen fortsätta egna diskussioner utan att hela tiden behöva föras tillbaka till ruta noll av antifeminister som angrep deras grundsatser, eller störas av troll som ville rusa in och skriva VISA TUTTARNA.

Den möjligheten har inte en vegetarian på självhushållarforumet, även om man ber om det. Han måste vara beredd att få sina idèer och grundsatser ifrågasatta av människor som inte är vegetarianer när hen försöker utveckla dem. Även när hen inte tycker att det är fruktbart eller utvecklande, utan bara stör tankeutbytet och förhindrar en att komma att komma vidare från ruta ett.

Sådant är livet på landet. Köp dig ett hagelgevär och låt häckarna växa.

Vegetarianismen framför allt

2011-06-08T22:34:00.000-07:00

Jag har efter lång tids funderande bestämt mig för att låta vegetarianismen gå före självhushållandet vad gäller min intressesprioritering. Det var ett svårt beslut, för det betyder inte bara ett skift av fritidsaktiviteter, utan även en ändring av de internetsociala mönstren.

Men blogga tänker jag inte börja göra.

Sanningen om Afghanistankriget

2011-05-09T11:52:00.000-07:00

För tio år sedan när USA invaderade Afghanistan tänkte jag att det här kan inte bli annat än fel, detta för att jag känner Afghanerna. När Sverige hängde på invasionen visste jag att det skulle gå åt helvete, då jag även känner svenskarna.

Om Wittgenstein och den naturvetenskapliga skepticismen

2011-05-01T02:06:00.000-07:00

Wittgensteins tänkande kan indelas i två perioder, den första logiskt matematiska då han skrev Tractatus och den andra sociala då han främst kom att inrikta sig på begreppet "språkspel". Wittgenstein gav då upp sin ursprungliga tanke att språkets funktion i huvudsak var att formulera och överföra information om världen. Istället menade han att språket fyllde en social funktion för att binda samman grupper av människor i "kulturgemenskaper" via speciella sätt att använda orden på, vilka han kallade för språkspel.

De "naturvetenskapliga skeptikerna" bygger upp sin kulturgemenskap på en gemensam tilltro till logiken, rationaliteten och den hermeneutisk deduktiva experimentmetoden. Med denna inriktning tror de sig stå över den subjektivism som socialiseras in i alla kulturgemenskapers interna liv. Främst märks detta för en utomstående i det sätt på vilket deras språkspel fungerar. Skeptiker använder några gemenskapsskapande signalord på ett annat sätt än sin omvärld. Ett av dem är "förvirrad" som med den allmänna betydelsen avser en person som inte kan sätta samman sina tankar på ett begripligt sätt eller, likt mig, messar till min väninna att jag inte kan hitta min mobiltelefon eller springer omkring och letar efter bilnycklarna med nycklarna i handen o s v.

För en skeptiker betyder "förvirrad" däremot en person som på ett sammanhängande och begripligt sätt framlägger teorier vilka kan kritiseras, antingen för att de är för visionära eller inte håller för en vetenskaplig granskning. Skeptiker sammanblandar därmed "förvirrad" med "inkorrekt" eller "vidlyftig" , ungefär som religiösa sammanblandar "otrogen" med "oetisk" och dessutom i samma syfte - för att stärka sammanhållningen i den egna kulturgemenskapen.

Andra signalord som ofta förekommer bland skeptikerna är t ex "charlatan" istället för "oskolad" eller "kvacksalvare" istället för "icke-medicinare". I början studsar man lätt till inför dessa subjektiva förstärkningar och finner dem orättfärdiga, därefter kommer man ihåg sin Wittgenstein och påminns om att man kanske har att göra med en kulturgemenskap som man själv inte har valt att tillhöra.

OM Libyen

2011-04-03T06:21:00.000-07:00

Libyen har redan rasat ner till sista femtedelen på Aftonbladets nyhetsblogg (efter Persbrandt och före Big Brother). Inget händer där längre medan de svenska piloterna väntar på att få inkvartera sig på Sicilien. En ledare har de dock skrivit vilken andas trötthet. Qadhafi beskriv som en galen operettlik tönt, FN;s insats backas upp utan problematisering, samtidigt som det konstateras att ett halvdussin andra konflikthärdar "borde" få samma stöd åtminstone på pappret, men att det är mindre troligt att de kommer få det i praktiken.

Det som skiner igenom i de internationella kommentarerna är hur ovillig västmakterna är att fastna med landstyrkor i ytterligare ett ökenkrig. Samtidigt konstateras att rebellerna är mycket dåligt rustade och knappast kommer kunna knäcka Qadhafi utan ett militärt stöd som går utöver vad som fastslås i FN-resolutionen

Jag tror därför att FN-insatsen i Libyen kommer att gå i baklås. Tanksen kommer att köra fast i sanden i ett stilleståndskrig där till slut båda sidorna erkänns som oljeleveratörer. Eller så blir marktrupper nödvändiga, med följd att en lydregim med rebeller i toppen installeras vilken snart kommer att ha eget människorättsblod på fingrarna.

Får jag fel skall jag äta upp något.

Tillägg: Men visst är det rätt att stödja rebellerna. Med viss försiktighet dock. Orosmolnet här handlar inte om "muslimska fundamentaliser", utan om Tripoli-Cyrene-polariseringen. Qadhafi från Tripoli mördade den tidigare Libyska kungen från Benghazi. Upproret kommer från Benghazi, stödet för Qadhafi från Tripoli. Sånt skall man vara aktsam med.

Svenskarna och vargen

2011-02-08T12:09:00.000-08:00

Dagens riksdagsdebatt om varg var intressant. Moderaten påstod att ett förbud mot licensjakt är ett hot mot vargen, medan vänsterpartisten ansåg att slumpmässiga mord på individer aldrig kan befrämja en art - och visade därmed hur långt vänsterpartiet har rört sig från sin tidigare stalinistiska ståndpunkt.

Medan miljöpartiet schavotterade miljöministern med ett inlägg som av en internetdebattör sammanfattades som:

"gå o dö jävla centerpartister, alla vet att ni är oseriösa och saknar existensberättigande. Och så luktar ni konstigt".

Så verkar ändå den skarpaste motsättningen gå mellan Sverigedemokraterna och socialdemokraterna. Då de förra ville tillåta vargen i renbetesland, bedyrade socialdemokraterna att de aldrig skulle medverka till att ge en dödsstöt åt rennäringen och därmed hela samekulturen.

Jag trodde inte att jag skulle säga det, men i den principfrågan är jag närmast Sverigedemokrat.

Att lagstifta bort lagar som inte finns

2011-01-12T16:05:00.000-08:00

Arbetarpartiet moderaterna har tagit ytterligare ett steg för att göra Sverige friare från gruppmentalitetens tvång. I en motion till riksdagen föreslår tre moderata riksdagsmän att den s k Jantelagen skall kriminaliseras. Det lagrum de vill utnyttja är diskriminringslagen som skall skrivas om så att "Gnosjöandan", dvs den tålmodiga fliten, undertryckandet av kravställande och tilltron till entreprenörsanda och innovativ företagsamhet sprids på jantelagens bekostnad.

http://www.riksdagen.se/webbnav/?nid=410&dokid=GY020&sourceid={7698CC7C-7837-4655-85DD-D584BA127984}

Den som läser igenom motionen inser att de tre moderaterna antingen har grovt missuppfattat vad diskriminering är, eller helt enkelt bestämt sig för att kriminalisera "taskiga vibbar" . Diskriminering är inte samma sak som brist på entusiasm. Diskriminering betyder att man behandlar människor olika väl beroende på hudfärg, kön, religion etc. Inte att man behandlar alla lika illa.

Hur det skulle kunna gå om moderaternas motion gick igenom kan vi ta en titt på här:

Monty Python in Happy Valley

Per Gessle-kriteriet

2010-12-26T06:05:00.001-08:00

Mitt bidrag till den ekonomiska forskningen är Per Gessle-kriteriet. Det säger att varje ekonomisk teori värt namnet falerar om den inte kan förklara hur man kan bli miljardär på att tralla Sha-la-la genom stan , hela dan. Marxismen missar, för den kan inte förklara vart mervärdet uppkommer, i skivbolagens tryckpressar eller Per Gessles skrivkammare. Den liberala marknadsekonomin missar, för den kan inte förklara hur det kommer sig att inte utbudet stiger upp för att möta efterfrågan vid ett rimligt pris. Piratfilosofin erbjuder däremot en lösning - genom att statsapparaten lagt stora resurser för att med våld ställa masskopieringsindustrin till Shalala-sjungarnas monopolistiska förfogande försvarar de deras enorma övervinster.

På en fri marknad där Sha-la-la var tillgänglig för alla för en rimlig kopieringskostnad skulle givetvis inte Per Gessle vara miljardär. Det skulle han heller inte vara i ett 1870-talssamhälle där han var tvungen att försörja sig genom att tralleralla på logdanser och midsommarfester där folk var villiga att betala för hans trudelutter från hand till öra.

Men i ett massmediasamhälle där en slagdänga först kan spridas genom massutsändningar, därefter masskopieras till försäljning, och därefter fortsatt masskopiering utan vidhäftande försäljningsintäkter kan krimilaniseras där kan Per Gessle bli miljardär på sitt trallande.

ÄR detta rimligt? Tja, allt beror enligt Karl Marx på vem som kontrollerar produktionsmedlen och därmed styr den ideologiska uppbyggnaden - och se där fick den gamle kommunistiske patriarken rätt till slut.

En demokratisk plikt

2010-12-16T10:23:00.001-08:00

Mandatperiodens sista julbord gick av stapeln på Lumber & Karle i Kvänum, ett magnifikt herrgårds-liknande konferenshotell som trots sin ålderstigna charm är helt nybyggd av traktens lokala företagare.

Så här i slutet av mandatperioden upptäcker jag att jag trots allt uppnått en viss vana och därmed förfining runt julbordsätandets konst. Svunna är de dagar då då man var tvungen att gå ut i kylan och kräkas i de frusna rabatterna för att få plats med mer, eller då man passade på att förpesta stämningen med insinuanta påhopp gentemot något rivaliserande partis gruppledare som man råkat få som bordsgranne. Nu avnjuts julborden i samstämd, rofylld värdighet, med ett och annat leende mot de mer ystra nykomlingarna i det offentliga ätandets brödraskap

.
Men nu får han väl sluta att raljera tänker ni, kom till saken - vad vräkte du i dig? Och bönhörda skall ni bli. Jag började med en stor kallrättstallrik, vilket faktiskt skulle bli kvällens enda. Påpassligt stod vi först i kön bland hundratalet gäster, så vi slapp smittas ner av de övrigas äckligheter. En mörk vört med smör och ost är alltid en bra start, lagd försynt i ytterkant på tallrikens handsida för att göra plats åt mer. Därefter fylldes som vanligt på med sill - men vilken sill sen. Hemmagjort i ett dussintals smaker och namngivna med lustigheter som "Pappas purjosill", "Lisas lingonsill" och dylikt, senap, ingefära, lök . ja en mängd sorters kryddningar jag inte smakat på tidigare, därtill ett halvdussin sorters gravad och kokt lax - jag blev så tagen av sillen att jag helt missade överliggaren med potatis,rödbetor, inlagd gurka och olika sorters sallader. Nåväl, jag backade till övriga gästers förtret och försåg mig, samtidigt som jag plockade på mig kalkonbröst, Janssons och potatissallad i den framåtsyftande riktningen En kroppkaka fick slinka med, men då den omtalades innehålla fläsk fick den ligga kvar på tallriken.

Fullmatad ångade jag mot vår loge där julölen väntade, samtidigt som jag kastade ett öga på världens minsta kvartett Triple & Touch som uppträdde mellan varven - roligt att återse kompisen Ken där - vad gamla vi har blivit. :)

I varv nummer två gick jag faktiskt direkt på desserten. Som sagt - man skall inte överdriva - man är ju faktiskt inte här bara för att äta , dricka och ha roligt, man skall ju överleva morgondagen med. Så den lilla desserttalriken fick räcka, trots den helt tillräckliga ostbrickan med både whiskeyost, brie, grönmögel och vanlig cheddar. Några kex och vindruvor för stilens skull, och sen den syltöverdragna cheese-kakan, en toscakaka som var fantastiskt god, samt en fruktkompott med både citrus och exotiskt, måttligt tilltaget av alla dessa godsaker så att det ändå var plats i hörnet för rischoklad, knäck, chokladkyssar, mintpastiller och några punchpraliner som dock var vanliga köpes.

Detta nedsköjt med kaffe gjorde mg så mätt och nöjd att jag hoppade över den planerade ris à la maltan och istället krönte kvällen med en miniatyrflaska akvavit för 70 kr. Det är en fin liten gest till skattebetalarna jag har börjat med de senaste åren, för att visa att när de nu gjort så mycket för mig under två veckors julbordfirande skall väl jag inte vara sämre än att också själv unna mig litet

Skål på er i stugor och koja, från Lumber & Karles salonger.

På rätt ställe

2010-12-11T06:39:00.000-08:00

Jag googlade för att undersöka den plats där jag 3 000 år in i framtiden har lagt ingången till min underjodriska Brödraskapsbunker. JAg föreställde mig en vitkalkad hangarbyggnad, ensam på en öde slätt. Och där låg den, fast 10 ggr mindre. :)

Dör rök Irland, skrattade Hemulen

2010-11-16T21:43:00.000-08:00

För den som ser banksektorn som vilken annan näringsgren som helst, med sina hög och lågkonjunkturer kan det vara nyttigt att ta en titt på den här siffran:

850 miljarder svenska kronor

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8136445.ab

Det här är vad de irländska bankerna har slarvat bort på sistone. Eller som jämförelse, ungefär 50 % av hela den svenska statsbudgeten.

Irland är ett litet land och det här är inga småpengar. Bankrörelsen på Irland har precis som sina kollegor på Island och i Baltikum fört nationen till ruinens brant och en bit därutöver. När detta sker med jämna intervall ungefär vart 20:e år och har gjort sammalunda sedan mitten av 1850-talet, bör man ställa sig frågan vad det är för fel på den näringsgren som mellan kollapserna utropar sig själv som samhällets främsta motor och vinstmaskin, bara för att därefter braka samman igen och raskt ta hela samhällsekonomin med sig.

Sanningen är att bankrörelsen är ett omfattande kedjebrevssystem. Ett pyramidspel som gynnar dem som sitter på kapitalet när den uppåtgående konjunkturcykeln startar igen. Dessa kan håva in jättevinster genom att plocka ut avkastning på bankkapitalet när allt är frid och fröjd och folk åter har börjat hopas på att den stigande räntespiralen skall föra dem till himmelriket. Man glömmer så lätt hur det sved förra gången och när tilltron till de uppåtgående kurrvorna är som störst, då börjar tillslut småfolket stoppa in sina sista sparpengear i bankatier för att få tjäna sig en liten hacka. Det är alarmsignalen för de smarta placerarna att dra sig ur - nu är kedjebrevet på väg att säcka ihop , raskt ut med kapitalet någon annan stans, låt småfolket stå där med sina värdelösa värdepapper och riopa på att statsmakten, dvs deras egen skattekraft skall komma och rädda dem ur knipan.

Vid det laget är de stora pengarna redan någon annanstans och snurrar. Om de hann iväg villsäga. Han de inte det får en och annan räntekapitalist offtas på mammons altare tillsammans med småfolket, men det är smällar man får ta. Några starar måste offra sig för att flocken skall överleva. Och flocken som överlever slrider genast till verket för att övertyga beslutsfattarna om att skjuta till mer grediter och mer garantier för att ge kedjebrevet en chans att snurra på en vända till. Och en till . Och en till. Och en till. I limousiner, kavajer, smala svarta portföljer och luftkonditionerade marmorpalats, som är så viktiga att bevara eftersom de är, vilket ju alla vet, hela samhällsekonomin genialiska vinstmotor

Rök på - för fredens skull.

2010-10-24T01:42:00.000-07:00

På det glada 1970-talet när knappt någon annan än haschsugna tyska hippies besökte Afghanistan var det lugn och ro i landet. Jag satt själv på bussen till Kabul när Majrevolutionen 1978 dfrog igång och de amerikanska turisterna ojade sig över att "nu kommer vi förlora paradiset till kommunisterna" Jag såg på dem och Afghanerna och tänkte "Bullshit - det här stolta folket knäcker ingen" Då fanns inga talibaner, och tjejerna bar kortkort och blommor i håret. I takt med att hippisarna försvann och stormaktspolitiken inträdde havererade det sociala klimatet och nu behövs hela världens militärstyrkor och halva dess arsenal av hjälparbetare för att få någon ordning. Därav min slutsats: Åk till Kabul och rök dig en feting så löser allt sig - försök göra något annat och du bara ställer till det.

Hur pass ekologiskt bör man leva?

2010-10-12T06:14:00.000-07:00

Alla gör så gott de kan. Det går inte att utfästa sig en ekologisk börda min inte klarar av att lyfta. Ingen tjänar på att du begår mentalt självmord eller utsätter dig för ett ekonomiskt sammanbrott, med följd att du måste tas hand om av andra.

I denna ambition bör man vara ärlig. Jag avstår från det, men tillåter mig det. Genomtänkt, sakligt och handlingskraftigt. När man väl har bestämt sig för vilken nivå man vill leva på kan man utifrån den arbeta på att gradvis göra sitt ekologiska avtryck allt mindre.

För planeten lär det inte spela någon roll, varenda droppe olja du inte bränner upp kommer brännas upp av någon annan. Men genom att välja en medveten livshållning kommer du inte längre stå överraskad och oförberedd den dag dina rop om att JAG BARA MÅSTE HA ekar ut i ett tomt intet.

Dagen då socialismen blev gay.

2010-10-11T21:26:00.000-07:00

I mitten av 1990-talet började jag och huvudfåran inom den svenska vänstern att röra sig i olika riktningar från varandra. Medan jag fördjupade mig i den ekonomiska problematik som ligger bakom klassamhällets struktur började de i ljuset efter Berlinmurens fall att röra sig i en allt mer egalitärt-feministisk riktning som jag kände mig delvis främmande inför. Det gick så långt att jag till slut jämförde mig med poeten Erik Gustaf Geijer som under mitten av 1800-talet i en dåtida kulturskandal "förföll" från konservatismen till liberalismen, bara det att jag rörde mig i andra riktningen, från socialismen och anarkismen till en mer ekonomiskt liberal och värdekonservativ hållning. Till skillnad från många män i min generation som gjort en liknande resa blev jag dock inte rent ut nyliberal, utan mer individualist och systemkritisk pengareformist. Kopplingen till individualanarkismen behöll jag, men min kärlek till det egalitära projektet försvann och jag skall härunder försöka förklara varför.

För det första begrep jag att vänstern inte förstod sig på ekonomi. Det här må vara en trivialitet bland de som har en liberal fostran, men för mig med rötter inom det socialistiska tänkandet kom det som en chock att slutligen förstå att det marxistiska idèbygget inte höll måttet. Det var inte bara det att jag inte hade läst färdigt Kapitalets alla fem band, eller att samhället eller människan inte var mogen en socialistisk ekonomisk utveckling ännu - hela bygget läckte som ett såll och skulle aldrig någonsin komma att fungera. Anledningen var inte att - som borgerliga vardagskritiker brukar hävda att "socialismen ser bra ut på pappret, men fungerar sämre i verkligheten", det såg inte ens bra ut på pappret. Mervärdesteorin, kärnan i det marxistiska bygget fungerade inte, åtskillnaden mellan industri- och räntekapitalism var inte tydlig nog och framförallt - grundantagandet om "den socialistiska människan" som osjälviskt skulle sätta sitt egenintresse åt sidan för den kollektiva ekonomin krävde en stor andlig resa för att förverkligas som jag av erfarenhet visste att mina socialistiska kamrater inom vänstern inte skulle vilja vara beredda och villiga att gå igenom.

Det som förhindrade mig från att bli nyliberal, trots att jag läste om den neo-österrikiska skolan och fascinerades över dess renhuggna analyser om kapitlismens fördelar,var min rot i den svenska räntefria rörelsen och JAK. Genom denna hade jag kommit i kontakt med räntekritikern och anarkisten Silvio Gesell, samt mutualismens föregångare och folkbankens förespråkare Pierre-Joseph Proudhon. Hos dem, främst den förre, upptäckte jag en kompetent kritik av både den liberala marknadsekonomin OCH marxismen som banade fram mot en tredje väg mellan de klassiska skären, den räntefria ekonomin och kravet på valutareform. Jag fick genom medlemsbanken JAK:s försorg träffa några av vår tids främsta ekonomiska systemkritiker som James Robertson , Michel Rowbotham och Bernard Lietaer. Av professor Lars-Paulsson Syll som jag gjorde en intervju med angående hans akademiska skrift om räntefri ekonomi fick jag reda på att socialliberalismens ekonomiska gigant, John Maynard Keynes, i sitt huvudverk General theory of Employment, Money and Interest skrivit ett stycke om Silvio Gesell och kunnat konstatera att I believe that the future will learn more from the spirit of Gesell than from that of Marx. Det var samma sak jag nu höll på att göra.

Under tiden detta pågick sysslade den svenska vänstern med någonting helt annat. I chocken efter att ha insett att det östeuropeiska experimentet varit precis så förtryckande och misslyckat som alla konservativa och liberala kritiker hävdat, slängde man sig nu i armarna på den sexuella revolutionen i ett försök att upprepa studentvåren 1968. Inget fel på det, men när sociala revolter används som en snorkel för att få gammalt socialistiskt bråte att försöka fortsätta andas, då kan det bli hur fel som helst. En anarkistisk vän till mig sade vid denna tid att "nu står vårt enda hopp till feminismen", samtidigt som jag började dra mig undan från vänsterns moralistiska tvångströja i en individualistisk riktning. Jag minns att jag då tänkte att "nej, jag kan inte vara med på den här skutan längre", hur välregisserad den mentala kartan om var vännerna finns och var fienderna bor än verkar vara.

Följdaktligen snurrade vänstern också in sig i en egalitär könskamp som skulle ersätta klasskampen. Utan en ekonomisk analys som höll måttet eller ett trotskistiskt övergångsprogram att ty sig till gav man upp och erkände sig som fripassagerare på den marknadsliberala skutan, upplockade som drivved från havet efter att den statssocialistiska pråmen skjutits i sank av marknadsliberalismens kanoner. Sin tacksamhet uttryckte man snart genom att ivrigt nagelfara den liberala skutans smuts i hörnen, för att försöka finna fel och skavanker som skulle kunna hålla den egalitära tanken vid liv. Var inte kvinnorna förtryckta? Och invandrarna? Och de transsexuella? Och ursprungsfolken i tredje världen? Och var inte detta ett tecken på att liberalismen var kass trots allt och att socialismen skulle segra?

Ett tag såg det ut att gå vägen och även inbitna liberaler började skruva på sig och nymornat kalla sig för feminister. Men i takt med att de radikalfeministiska kraven blev allt mer utmanande skedde någonting annat bakom radikalernas rygg - det folk som skulle befrias började tröttna på den uppflammade vänsterretorikten och övergav det egalitära projektet i stort. I smått kunde man fortsättningsvis hålla med, jovisst, lika lön för lika arbete och javisst, samma rättigheter åt alla oberoende av hudfärg, men i bristen av en hållbar ekonomisk analys kom detta aldrig att bli den nya projektil mot borgarklassens huvud som den feministiska vänstern hoppats på. Kraven på individuell föräldraförsäkring och ammande pappor, det epokgörande med kvinnliga präster och homoäktenskap i domkyrkans lokaler, homoadoptioner och rätten att välja sitt kön, könskvotering i bolagsstyrelser, rättegångar mot osedligt tecknad manga, inget av detta blev riktigt det som lyfte "kön mot kön"-partiet feministiskt initiativ in i riksdagen. I stället fick vi sänkt fastighetsskatt, borttagen förmögenhetsskatt, individuell lönesättning på alla nivåer inom arbetslivet, ett försvagat fack, en stark folklig tilltro till borgerligheten och Sverigedemokraterna in i riksdagen.

Det går inte att föra en politisk kamp utan en ekonomisk analys. Och det går inte att utgå från en felaktig ekonomisk teori som marxismen när man försöker göra det. Därför måste vänstern sätta sig på skolbänken igen och lära sig mer om den kompetenta kritik av penningväsendet, fractional reserve banking, skuldbaserade valutor, räntekapitalistiskt tänkande och alternativen till detta, valutareform, demurrage, muslimskt bankväsende och allt annat som kan få dem att begripa den fundamentala skillnad mellan vinst från förvärvsverksamhet och kapitalavkastning från ränta som den socialistiska rörelsen hittills har försummat. Utifrån detta kan man kanske längre fram skapa en hållbar mutualistisk teori med både människans egennytta och solidariska medkänsla som grund. Misslyckas man med detta har man nog inget annat val än att fortsätta en tynande kräftgång som fjolliga reservliberaler vars främsta vapen är bröstpumpen och mjölkersättningspulvret, eller aggressiva kollektivistiska stenkastare som inte försitter något tillfälle att genom spektakulära aktioner göra sig till ovänner med det folk man i sin drömvärld föresatt sig att befria.

Allt för nu från Swami Anand Suresh

Philipskurvans falsarium

2010-10-11T13:06:00.000-07:00

All Economics is based on the false premise that "interest fights inflation" when the truth is that "interest causes inflation.

http://johnturmel.com/biglie.htm

Du vet - man tjatar i 20+ år om en och samma sak. Förklarar, demonstrerar, sliter ut sig. Men alla man träffar på är antingen systemanpassade idioter eller systemkritiska ärthjärnor - och till slut så ger man upp, orkar inte förklara, bry sig mer och tänker - låt det gå åt helvete som det vill - varför skall jag bry mig mer, jag har i alla fall mina 2 000 kvadratmeter på jorden att falla tillbaka på.

Så är man tyst ett par år och deltar inte i debatten - och plötsligt har hela världen svämmat över av samma tankegods som man själv inte längre orkade föra vidare.

Vad skall man säga om det här? Att trägen vinner? Eller att världen sköter sig själv bara man lämnar den ifred? Eller att det suger att vara en pionjär, eftersom man inte riktigt hinner skörda frukten av sin möda medan man ännu har orken att glädja sig över det.

Den monetära systemkritiken

2010-10-09T17:10:00.000-07:00

Money, Myth, and Machiavelli

Ovanstående Youtube-länk fick mig att göra nedanstående reflektion:

Jag är glad att det finns människor som ännu klarar av att leverera en kompetent systemkritik. Jag drev mig själv in i ett mentalt sammanbrott när jag i början av 1990-talet försökte sköta min familj och samtidigt avslöja hur det finansiella systemet fungerar - och hur det lyckas med att piska 98 % av mänskligheten in i total underkastelse, samtidigt som de älskar handen som slår dem och skyller alla sina problem på trasproletariatet.

Med internet och YOUTUBE blir allt enklare och lättare att förstå, även om jag tycker att han av pedagogiska skäl överförenklar sin skiss.

Rätt utskriven skall den vara:

Bankerna:

På tillgångssidan: Lånefordringar
På skuldsidan: Merparten kunders transaktionskonton och en bit eget kapital

Folket:

På tillgångssidan: Likviditet
På skuldsidan: Direkta och indirekta skulder till bankväsendet

Det som menigheten uppfattar som "pengarna" är likviditeten på deras transaktionskonton. Denna likviditet har skapats genom att de själva har skuldsatt sig hos bankerna, med sina fasta tillgångar och dagliga arbeten som pant. Därför, vilket är poängen...

KOMMER INTE LIKVIDITETEN FINNAS KVAR OM FOLKET SLUTAR SKULDSÄTTA SIG

Om folket inte skuldsätter sig hos bankerna och betalar ränta till bankerna för denna skuld kommer det inte finnas någon likviditet kvar att göra affärermed.

Därför är folket strandsatt med två olika val - depression och stagnation eller ökad skuldsättning. Och naturen har bara ett val - att förtäras och förstöras.

Detta är räntekapitalismens rätta ansikte. Ett par procent av befolkningen förstår hur det här fungerar och en promille om ens det är villiga att göra något åt det. Mot sig har de hela den socioekonomiska maktapparaten, inkluderat finansväsende, multinationellt monopolkapital, universitet, politiker, massmedia och pappas pojkar i form av storkäftade egenföretagare och systemanpassade proletärer vilka, som det tidigare har nämnts, tävlar med varandra om att skylla allt på Ahmed, Hagabosse och hans förståndshandikappade mamma.

Frys inte ut Sverigedemokraterna

2010-09-20T03:14:00.001-07:00

Felix Carrascier hörde jag 1984 i Barcelona, strax efter diktatorns Francos fall, säga:

- "Ta alla tillfällen till diskussion med en fascist. Frys inte ut dem utan möt dem och ta in dem i samhället."

Vem var han? Jo den tidigare landsflyktige utbildningsministern från det fria Aragoniens krigsregering 1936-39. En blind gammal man som såg långt och mycket.

Glöm nu inte vad vi har lärt oss

2010-09-20T00:21:00.000-07:00

Hur skall vi hantera valresultatet?

Den politiska vänstern och kulturradikalismen har inget svar, men gudskelov har syndikalismen det.

Låt borgarna rensa i bidragsträsk och asylrätter i fyra år. Under tiden bygger vi nätverk. Vi bygger underifrån, vi bygger småskaligt, smart och med uthållighet. Och framförallt - vi ...förlitar oss inte på att ackumulera statliga tillgångar som så raskt kan realiseras ut.

Så lagade jag kylskåpet till slut

2010-08-15T14:34:00.001-07:00

Så, då var kylskåpet lagat. Nu kanske jag kan slippa klagomål från Jann eller någon annan kärring som tycker att min livsmedelshygien åtminstone borde komma upp till 1900-talsklass.

Nu kan man ju fråga sig varför jag har dröjt över ett år med att sätta igång det , när det bara tog en halvtimme att få det ordnat. Det finns flera anledningar till det.

1) För det första var jag inte säker på att det skulle fungera. OCh en sak som "bara tar ett litet tag att få i ordning" är en lindrigare last på sinnet än något som man har försökt att få till, kämpat med och till slut fått ge upp, i avvaktan på att köra det på tippen för att åka till affären och köpa något nytt, dyrt, eller osäkert begagnat. Alltså fick det stå medan jag hade andra viktigare saker att tänka på.

2) För det andra var jag osäker över hur jag skulle få ihop det. JAg minns inte orsaken till det, men av någon anledning hade jag bränt ett relä på kylskåpet och det hade inte med branden att göra. Jo, nu minns jag. Det hade stått ute och blivit fuktigt under transport från exet som tröttnat på det och jag hade kokat reläet när jag satte in kylskåpet i huset igen första gången. En del skulle ge upp redan där, men jag köpte ett nytt relä och en monteringsanvisning och skulle just göra i ordning det när, typ ett par månader senare, hela huset brann och kokade in kylskåpet i ett tjockt och envist lager med tjära både in och utvändigt. En del skulle kanske de iupp redan där, men inte jag. Problemet var bara att monteringsanvisningen också brann upp och det fanns ett visst socialt motstånd mot att söka upp kylskåpsreparatören och be honom om tjänsten att förklara för mig muntligen en gång till hur reläet skulle byglas och sen komma ihåg beskrivningen hemma, men det fixade jag för ett par veckor sedan, så det var p g.

3) Framför allt låg det stora bekymret i att ta sig an att skära till och koppla en ny strömkabel till väggkontakten. Det är det största bekymret, Det innebär nämligen pilljobb och jag hatar pilljobb. Det gör mig otålig och då tappar jag en skruv eller skruvar fel, och får börja om eller blåser en säkring Sådant irriterade mig förr och numera när jag inget ser längre irriterar det mig ändå mer vilket gör att hela projektet brukar stupa på problem nummer ...

4) Att hitta läsglasögonen.

Men nu fixade jag alltihop och nu står kompressorn och pumpar ut värme ur vitvarulådan. DÅ skall jag bara ta tag i svabben och torka den ren in- och utvändigt från tjära och sot, samt koppla ihop och täcka över alla lösa tåtar och sätta givare och hållare på sin plats så att inte alltihopa brinner upp en gång till.

Good luck, hörrö.

Allt är inte ojämställdhet som sticker i ögonen

2010-07-09T09:04:00.000-07:00

Här ett intressant exempel på varför jämställdhetsdebatten lätt blir så farlig, förrädisk och felaktig:

http://www.aftonbladet.se/debatt/article7436086.ab

Debattören Ann-Britt Grünewald tar fasta på två välkända fakta:

1) Mona Sahlin är inte populär inom sitt eget parti

2) Det finns en facklig gubbighet inom socialdemokraterna som gör det svårt för kvinnor i partiet att ta sig fram

Utifrån dessa fakta (jag säger att det senare är ett faktum eftersom jag hört den synpunkten från en ytterst nykter manlig socialdemokrat i kretsen runt Göran Johansson i Göteborg) kokar debattören ihop en uppfattning svåremotsagd av den man som inte vill riskera att bli kallad för patriark. De socialdemokratiska männen är mot Mona Sahlin för att hon är kvinna och framgångsrikt driver jämställdhetsfrågor. Det enda sättet det går att ta sig fram i partiet på är genom att vara en bullbakande supermorsa som inte skrämmer någon med den farliga kvinnofrågan.

Jaha. Ridå igen. Männens fel att det socialdemokratiska jämställhetstvångsvalet av Mona Sahlin inte gick hem. Hade de varit mer jämställda hade de jublat.

Fängelsedirektör Grünewald vill få det att framstå som om männen ratar Sahlin för att hon plockat fram generande fakta om hur dålig jämställdheten är i Sverige. Oviljan mot henne är en manlig försvarsreaktion. Jag har tidigare själv hört detta av en ung kvinnlig styrelseledamot som aldrig orkade läsa igenom möteshandlingarna innan, ville få dem förklarade för sig och när hon fortfarande inte förstod, istället ville börja diskutera jämställdhetsfrågor

Nu finns ju möjligheten att Mona Sahlin - likt Maud Olofsson som inte gjort sig känd som någon jämställdhetsivrare - är impopulär därför att hon upplevs otillräcklig som ledare av andra orsaker. De är båda individer med alldeles egna personliga egenskaper som gör dem mindre lämpliga i ledarrollen. Maud upplevs för dominant och ohörsam, Mona för vek och otydlig. Det understryks av att den andra trovärdiga högt uppsatta manliga socialdemokrat jag känner, tillsammans med den första redan nämnda, båda två nämner Margot Wallström som en partiordförande som de skulle gå ner på sina bara knän för att kyssa fötterna på. De nämner ingenting och bullbakande morsor. De vill ha en kunnig , framåt och kompetent ledartyp oavsett om denne är en man eller en kvinna. Från dem får jag inga signaler om att de är rädda för att Mona Sahlin är duktig på att ta i jämställdhetsfrågan, snarast att de önskar att hon skulle vara duktig i att ta i andra frågor med.

Det kan vara svårare för kvinnor att ta sig fram av egen kraft utan kompensatoriska inkvoteringar, men de som lyckas är ofta kompetenta. De som misslyckas gör det ibland av egna helt relevanta könsoberoende orsaker.

Hur kom ondskan tillbaka in i bilden?

2010-07-07T02:27:00.000-07:00

Programledaren för Babel, senaste avsnittet, i diskussion med Ann Heberlain om hennes senaste bok som handlar om ondska säger:

"Jag har fått intrycket av att världen är lite mer ond nu är för några år sedan. När jag var liten hörde jag väldigt sällan om ondska, jag tror inte ens att de i Sovjet var onda vad jag minns. De hade bara fått saker om bakfoten och var lite hotfulla."

Det där är sant.

Djävulen nedmonterades under andra halvan av 1900-talet i försöken att förstå vad som gick fel med nazityskland, men återinfördes av George W Bush, både i den västerländska formen som "Evil terrorists" och den iranska "Sheitan-e-bozorg", Den stora Satan i Väst. Därefter var de psykologiska förklaringsmodellerna ur modet och världen återgick till att försöka bekämpa all större och mindre ondska med våld och kontroll, samt att motivera sin egen med motståndarens påstådda större.

Tänk vad tiden går

2010-07-01T06:45:00.001-07:00

Hittar en gammal artikel ur veckotidningen Arbetaren om Gaza skriven av Thomas Eneroth när jag rensar igenom mina brända högar med tidningsurklipp.

Mahmoud Muhammed Al Qaid (bara det) från Gaza blev bara 13 år och 14 dagar gammal. Han skjöts ihjäl med 17 skott från nära håll av israeliska soldater när han var ute med sin bror och fångade fåglar vid gränsen mot Israel. Fåglarna som pojkarna fångade in var familjens enda levebröd efter att fadern invalidiserats av israeliska soldater vid en tidigare räd.

Episoden inträffade den 7:e november 2003. Det var mitt under "kriget mot terrorismens" värsta år. På den tiden kunde man fortfarande titulera sig som "Israelvän" med god renommé, medan försvarare av palestiniernas sak misstänkliggjordes som terroristsympatisörer.

Mycket vatten har flutit under broarna sedan dess och allt av det har inte flutit åt fel håll.

Stoppa överutskrivningen av läkemedel

2010-06-29T06:50:00.000-07:00

Miljöpartiet kan man lita på.

Partiernba har fått frågan av Fria Tidningen om vilken sjukvårdspolitik de ser som den viktigaste.

Centern tjafsar om entreprenörskap i vården och folkhälsoarbete, medan Kd vill ha kortare vårdköer

Moderaterna har inte tänkt klart ännu, medan *burr* folkpartiet vill "samordna resurserna" inom åldringsvården, ha mer "kontinuitet i läkemedelsbehandlingen (läs: neddrogad jämt). Detta skall möjliggöras genom en "förbättrad läkarutbildning", månntro sponsrad av Astra Zeneca?

Miljöpartiet däremot vågar nämna djävulen vid namn. Tyngspunkten skall ligga på att bekämpa felaktig läkemedelsanvändling. (läs: Sluta skriv ut sådana mängder mediciner). Pengarna skall istället användas inom "vård och omsorg" och där flummar det kanske ut - men spjutspetsen är riktad mot draken och nu vet vi åt vilket håll vi skall kämpa. Bytet får vi dela på,

Sossarna och vänstern då? Tja, det gamla vanliga egalitära snömoset. Likvärdighet inom vården och nej till profit. Inget att bry sig om.

källa: Fria Tidningen Fredagen 26 juni.

Folkpartist för Sverigedemokratisk

2010-06-23T10:06:00.000-07:00

Jag läser i Fria Tidningen att folkpartisten Erika Nagy har startat en personkampanj under temat Våga Vara Svensk. Kvinnan. med som det verkar ungersk bakgrund, har bland annat tryckt upp blågula disktrasor tillsammans med sitt namn och folkpartiets logotype.

Detta har fått folkpartiet i Blekingen att stryka henne från sin plats på riksdagslistan och avsätta henne som vice ordförande.

Jag förstår inte upprördheten.- Det är väl ingen större skillnad på folkpartiet och Sverigedemokraterna?

Betraktelser i bråten

2010-06-18T10:27:00.001-07:00

Jag rensar i bråten på vinden bland alla bokhögarna som jag först burit från brandhärden till evakueringslägenheten och sedan tillbaka igen. JAg försöker slänga, men böckerna klänger sig fast vid mig, särskilt alla de som jag inte hunnit läsa ännu.

Så hittar jag ett skitigt och illa medfaret Aftonblad bland högarna. Varför har jag sparat på detta? Har jag varit med i tidningen, eller är det någon särskilt spännande artikel jag har velat spara?

Så läser jag datumet:

2008 Söndagen den 07 December

Dagen innan huset brann! Den här tidningen har inte sparats med avsikt, den har blötts ner av skärsläckaren och trampats på av brandmän för att slutligen hamna i mina boklådor.

Jag ser dröjande på sen blekta, fuktflammiga framsidan. Det är tre glada ensamma mammor som provar julens underkläder högst upp och huvudnyheten handlar om Anna som högg ihjäl sin man i dubbelsängen med 64 hugg. Med ett ögonblicks tvekan låter jag tidningen gå till vedspisen.

Fria Tidningen har kommit

2010-06-16T02:24:00.000-07:00

Jag har börjat prenumerera på Fria Tidningen, en frihetlig nyhetstidning som ges ut av mediakooperativet Fria Tidningar ek för.

Nu har nummer andra numret kommit , så jag skal sätta mig ner och läsa den och käka libanesiskt pitabröd med smör och dricka rekordelig cider.

Nyhetstitlarna verkar lovande:

Pentagon har ögonen på Afghanistans mineraler

En droppe kärnkraftsmotstånd.

Miljoner i EU-stöd gick till tjuvfiske

Afrikans kritik mot bomullssubventioner

Frihandelns mörka baksida

Precis sånt man vill förgylla sin morgon med.

Fortsätter de i samma still kommer jag till och med betala prenumerationsfakturan

Nog snackat nu om Israel

2010-06-03T03:53:00.000-07:00

Befria Palestina

Bernadotte rulez

2010-05-24T22:37:00.000-07:00

Kronprinsessan Viktoria har stigit i mina ögon. Tufft av henne att säga nej till kyrkan och alla jämställdhetsexperter som vill tvinga på henne ett bröllopp hon inte vill ha. OCh coolt av pappa kungen att som vanligt säga "jag vill inte lägga mig i".

Heja Kungahuset.

Korruptionen i Sverige och 50-talisternas olycka.

2010-05-15T18:51:00.000-07:00

Sverige är korrupt ända ner till benmärgen. Rättsväsende, bankväsende, sjukvårdsorganisationen, Familjebostäder, polisväsendet, hela videvitten.

Jag tror att olyckan för vår efterkrigsgeneration är att vi faktiskt trodde på samhällsprojektet och att det gick att förbättra. Därför brände vi ut oss på en massa välmenande aktivitet runt skeenden vi inte kunde kontrollera tills dess att ingenting återstod av oss själva än en darrande hög full av förtvivlan.

Om auktoritet och självständighet

2010-05-12T23:07:00.000-07:00

På sin dödsbädd gav Gurdjieffs far sonen en sista uppgift.

- Ät ett äpple på ett sätt som ingen någonsin har ätit ett äpple förut.

Pojken Gurdjieff blev förvånad och började ställa frågor, men fadern snäste åt honom.

- Ställ inga frågor utan gör som jag säger.

Den unge Gurdjieff tog ett äpple ur en skål, funderade över problemet en stund och virade därefter armen runt huvudet och åt äpplet ur en vinkel som han aldrig sett någon äta ett äpple på tidigare.

- Bra , sade hans far. Nu vet jag att du kommer klara dig bra i livet. Och, som sig brukligt i en bra historia, dog på fläcken.

Vad vill denna lilla sedelärande saga lära oss?

Den första moderna vargutrotningen

2010-05-12T22:04:00.000-07:00

I urtiden tog sig en stam coyotes över till Falklandsöarna, hur de nu bar sig åt, för att där rota sig som ögruppens enda endemiska däggdjur. Man har tidigare trott att den förts dit över Atlanten av besökande eldsländare i kanot, men genetiska undersökinngar har visat att dess historia på ön troligtvis är äldre än urinnevånarnas i Amerika. Ungefär lika länge som människor bott utanför Afrika levde den på fåglar och ägg som den hittade i klippskrevorna på de kala öarna, då gnagare och andra däggdjur helt saknades. Den var tam och orädd för människor, som insulära djur brukar vara. Det, tillsammans med frånvaron av buskage att gömma sig underlättade dess massutrotning när kolonisatörer från England fick för sig att djuret var ett hot mot fårskötseln.

Falklandsrräven, eller vargen hur man nu ser på djuret, blev det första utrotade hunddjuret i modern tid och den första skåran i fårfarmarnas välslitna bösskolvar. Falklandsbornas bidrag till den mänskliga genpoolen är idag ungefär 0,37 ppm (tusendels promille)

källa: http://en.wikipedia.org/wiki/Falkland_Island_Wolf

Management By Fear

2010-05-09T03:49:00.000-07:00

Statens pensionsverk har skickat mig ett brev om att jag har rätt till 288 kr/mån efter 65 års ålder.

Varför skickar de regelbundet sådana brev till mig? Kan jag be om att få 289 kr istället mot att de slutar höra av sig till mig?

(Tack Xal för rubrikförslaget)

Saker man kan låta bli

2010-05-06T00:10:00.000-07:00

Folk sysselsätter sig hela tiden.

Jag samlar på saker man kan låta bli.

Jaga djur tex. Eller avliva dem när de har skadat sig eller är sjuka. Herregud, djur föds, blir sjuka och dör hela tiden. Låt dem vara.

Stryka skjortor struntar jag också i. Liksom att bädda eller byta sängkläder när jag är ensam. Sågspån i sängen kan jag leva med, gränsen går vid glasull, för det kliar för mycket när man får det på kroppen.

Att sätta ut råttfällor struntar jag högaktningsfullt i. Husmusen har hållit mig sällskap hela vintern och sett till att rester i mitt skafferi inte blivit långvariga. Nu har han och hans kompisar klokt nog dragit ut i det vackra vårvädret för att hitta på mussaker. Väl var väl det - nu kan de skaffa sig en massa musbarn som kan hålla mig sällskap nästa vinter, eller till och med hålla matkostnaderna för katten nere, om jag nu orkar skaffa mig någon.

Vart är kosmos på väg egentligen?

2010-05-05T03:30:00.000-07:00

Vi säger att "universum utvidgar sig", dvs att alla andra galaxer flyr undan från oss med hög hastighet.

MEn tänk om det är tvärtom? Vi kanske alla håller på att rasa ner i ett stort hål vi inte kan se. Vi ligger längst ner i hålet och ramlar därför fortast. De andra galaxerna ligger längre upp mot kanten och rör sig saktare utför. Särför upplever vi också att accelerationen ökar, vi faller fortare och fortare i förhållande till dem.

Detta skulle förklara fenomenet "mörk energi", en påhittad kraft vilken antas skynda på accelerationen i universums "utvidgning"

Kvantfundering

2010-05-04T03:02:00.000-07:00

Jag funderar över hur många som har funderat över skillnaden mellan att tillvarons minsta beståndsdelar glider med i kosmos väv som skräddare på vatten, eller att de ligger virade som snoddar över kosmos tomrum och vilka implikationer detta har för den värld vi lever i.

Feminissar

2010-04-29T13:28:00.000-07:00

Att kvinnan är undertryckt och kämpar för frigörelse, det vet alla.

Dock är det inte enkelt för män att ta del i denna kamp, annat med förnumstiga heja-rop från sidan om då och då. Den karl som i full galopp rusar över till den kvinnliga planhalvan och ropar Hej tjejer, jag är med er kan bli lika bryskt bortmotad som årskalven från kon vid nästa brunstsäsong.

Män kan inte alltför tanklöst utgå från den kvinnliga positionen i jämställdhetsarbetet, även om de förutsätts känna till och förstå den. Istället måste de lära sig att formulera sina egna önskemål och därefter gå kvinnorna till mötes.

Jag tror knappt att det kan finnas något så stukat som en man som givit upp det mesta av sina egna synpunkter för att komma kvinnorna nära, bara för att bli bortmotad av dem till förmån för stöddigare män. Denna smärtupplevelse kräver många bittra tårar i dystra ensamma vindstorn innan själen helt hunnit läka samman.

VoF hånar vidare

2010-04-25T00:12:00.000-07:00

Denna dagsedel från miljöpartiet hånar VoF:arna på sitt forum. Enhälligt. Jag tror aldrig att jag har mött ett gäng så inskränkta människor utanför frikyrkorörelsen tidigare:

Tänk om... En miljöpartistisk betraktelse

Avregistrerad från Vetenskap och Folkbildning

2010-04-24T07:57:00.000-07:00

Sådärja!

Nu har jag bannlyst mig själv från en diskussionsblogg.

Denna gång förekom jag. Innan jag fick någon varning, eller jag blev upprörd och började diskutera osakligt. Ett snyggt hugg bara.

Matt 18:8-9, typ

Varför gjorde jag nu det?

Jo, därför att det finns en oförsonlig konflikt mellan mig och den psykiatriska vården. Inte på det sättet att jag anser mig ha blivit felbehandlad eller att jag anser dem vara Belzeebubs sändebud på jorden. Och inte heller - tror och hoppas jag - för att jag är en paranoid knäppgök som inte går att ha i möblerade rum.

Utan för att jag upplever att min livsupplevelse inte går att inkorporera med den världsbild som kallas för den evidensbaserade psykiatriska vården.

JAg har varit sjukskriven för psykiatriska diagnoser. Och jag har tillfrisknat helt från dessa, utan några mediciner, utan några stödsamtal, utan några terapeutiska insatser från den offentilga vården. Istället har jag använt mig av klassisk meditation och olika former av alternativterapi.

Dessutom älskar jag min guru. Och jag känner mig inte förtryckt eller lurad av honom.

Det är denna erfarenhet det inte går att dela med sig av till de evidensbaserade vetenskapsskeptikerna. För att rädda sin egen världsbild måste de nagla in mig i knäppgögshörnet, eller avkräva mig bevis på min livsupplevelse som jag inte kan ge dem.

Den enkla och uppenbara lösningen vore ju att sluta kommunicera om det här som ändå inte går att tala om. Men det är ju så svårt, eftersom vetenskap är så roligt och jag själv har en vetenskaplig utbildning som jag är stolt och glad över - och vilket gör mig trött less och förbannad på knäppgökar som har konspirationsteoretiska ideéer runt teorier som jag kan avfärda med hjälp av min egen utbildning och mitt kunnande.

Så egentligen skulle jag väl kunna förstå de evidensbaserade medicinarna som vill avfärda mina historier som självbedrägerier eller ointressanta, eftersom de inte kan upprepas experimentellt eller stödjas med ett statistiskt forskningsunderlag. Egentligen borde jag det. Men ni vet kanske hur det är med den egna livsupplevelsen, det där som ligger en riktigt nära hjärtat. Man vill ha det bekräftat och inte ifrågasatt. Får man inte det kan man lika gärna sluta att kommunicera och istället artigt lyfta på hatten när man råkar stöta på varandra i livsmedelsbutiken eller i stadsbibliotekets läsesalong.

Och så får det bli nu ett tag framöver. Annars kommer jag bara bli dum, provokativ och arg, eller känna mig kränkt och börja föra fram mina synpunkter osakligt.

Kärleksdrömmar

2010-04-19T21:39:00.000-07:00

Drömde att jag och en gammal kärlek talades vid med varandra. Det brukar vi inte göra. Hon bodde i en liten butik, hade småbarn och politiska uppdrag i Alingsås. Det brukar hon inte ha. Hennes barn och jag skrev små berättelser och stoppade ner orden som pappersrullar i en flaska, några ord var, ett dussin allt som allt, i en liten glasbox och skickade in dem genom hennes dörrpost.

Hon tog upp barnets ord och läste och älskade dem, men inte mina.

Det är mer som det brukar vara.

Middag på länsresidenset

2010-04-14T10:39:00.000-07:00

Landshövdingen bjöd på ett nätt litet bord med smörgåsar, potatisröra med grönsås, stekt lax och prinskorvar, alla rätter gjorda på lokala kravmärkta råvaror. Till detta serverades bordsvatten och jag som är vegetarian, trots smakprovet på laxen, erbjöds en fint avstämd men lite gräddig veg-lasagne med färsk basilika. 8)

Dock försjönk jag så i ett samtal med den indiskfödda länsarkitekten att jag helt glömde bort frukttimbalen till efterrätt. Satans misstag. Ibland blir man bara så arg på sig själv! >:(

Olika åsikter om Peak Oil

2010-04-06T01:43:00.000-07:00

Tommy Nordin från Svenska Petroleuminsstitutet tror fortfarande inte på peak oil. Han tycker inte heller att han behöver kommentera den världsledande experten i frågan, professor Kjell Aleklett eftersom han inte "tror på honom".

http://di.se/Default.aspx?pid=67936__ArticlePageProvider

http://aleklett.wordpress.com/2010/03/24/peak-oil-debatt-i-tv-den-25-mars/

Intressant från tidningsartikeln är att världsekonomin nitar vid 150 dollar per fat, medan en spelsimulering utförd i USA visar att priset kan stiga därutöver vid t ex ett orosutbrott i Nigeria.

Jag ser framför mig en ny generation Nigeriabrev:

I am a Nigerian Oil Producer. I have 10 000 barrels of oil in a harbor store in Lagos. I can't get them out , unless ....... bribe the warlords ..... deposit..... swiss bank account ...... huge profits .....

2010-03-09T02:48:00.000-08:00

Nu har jag köpt kommunladdning månadskort och börjat pendla mellan Ljung och Herrljunga. Jag sparar 3 liter bensin och 10 - 20 kr per dag. Det kostar några minuter extra, å andra sidan får jag det både rofyllt och socialt omväxlande på vägen till arbetet.

En förändring i det lilla som dock kostade på psykisk ansträngning. Bilkörning på billiga drivmedel ger ett mentalt beroende som vilket missbuk som helst och det kräver kraft att våga och orka göra något annorlunda.

Ja till jämställdhet, nej till feminism.

2010-02-27T09:35:00.000-08:00

Lyssnar på Michael Alonzo som berättar om sin rörelse för fäder som försöker umgås med sina barn trots deras vansinniga och våldsamma mammor.

Stor sympati. Det här är jämställdhet i min smak, inte för att någon av mina partners
har misshandlat mig, utan därför att varje människa har rätt till sin historia.

A propå vuxenpoäng

2010-02-19T01:59:00.000-08:00

Jag har bestämt mig för att sluta tjafsa med vargjägare och klimatförnekare. Istället tänker jag ta del i samhällslivet och tjäna pengar - för Money is the shit.

Därför påbörjar jag två nya arbeten nästa vecka. Min första förberedelse för dem var att köpa ett månadskort i kollektivtrafiken, så att jag kan åka buss och tåg de 15 kilometrarna mellan mitt hem och arbetet. På så sätt sparar jag både pengar och bensin. Det senare gör att jag skjuter Peak Oil ännu mer på ramtiden och förhoppningsvis hjälper till med att göra planeten lite kallare.

Tankar efter debatten om privatisering av hemtjänsten

2010-02-03T13:19:00.000-08:00

Det var en märklig afton i Källeryds missionshus när Herrljunga kommunfullmäktige beslöt sig för att låta hemtjänsten bli konkurrensutsatt enligt den nya Lagen Om Valfrihet inom omsorgen. De rödgröna partierna motsatte sig som väntat förslaget. Den ideologiska glöden var det inget fel på, men argumenten var skralare och svårare att ro i land. Socialdemokraten pekade på problem som inte fanns, medan vänsterpartiet oroade sig för att valfriheten skulle göra de auktoritetsberoende pensionärerna rådvilla. Miljöpartiet toppade med att angripa den privata vården genom att peka på svagheter i den offentliga, vilket kan tyckas vara en halsbrytande logik. Under denna villrådighet går det ändå att ana en oro från vänstern som har rationell grund, men som inte kunde tas upp till diskussion därför att den inte berör kommunen som tjänsteleverantör och arbetsköpare utan istället hör hemma på den fackliga arenan.

Den berättigade oron rör risken för lönedumpning i de konkurrerande vårdföretagen. Om upphandlingen av vårdtjänster var prisberoende skulle frågan vara politiskt berättigad att ta upp även i fullmäktige, Men eftersom betalningen till de privata vårdföretagen är fixerad till kommunens egna kostnader för motsvarande tjänster kan inte kommunens egna anställda tvingas till prispress på grund av de privata företagen underbetalar sina anställda. Konkurrensutsättningen mot den kommunala hemtjänsten hamnar istället på det kvalitetsplan där den hör hemma, vilket är förutsättningen för att konkurrensen från privat håll skall kunna vara en stimulans även för kommunens egen verksamhet.

Den berättigade vänsterargumentation som finns kring riskerna med lönedumpning kommer därför att begränsa sig till förhållandet i de konkurrerande privatföretagen. Och där hoppas jag att de fackliga organisationerna kommer att hålla fanan högt för att försvara de anställdas arbetsvillkor. Ingen blir i längden lycklig av stressade eller underbetalda medarbetare, vare sig dessa verkar i privat eller kommunal regi. Men alla kan tjäna på att kommunmedborgarna som kunder får flera prismässigt likvärdiga alternativ att välja mellan, samt att konkurrensen dem emellan kan stimulera till förbättringar inom hemtjänsten på både kortare och längre sikt.

Landsbygdsdemokraterna

2010-01-31T23:00:00.000-08:00

Om det nya partiet:

Att bevara landsbygden låter vackert. Ett politiskt parti med skola och sjukvård på programmet kan till och med ha framgång, men hur driver man frågan om att affären skall vara kvar? De frågorna äger inte parlamentet på samma sätt. Det går inte att politiskt tvinga folk att inte handla på stormarknaden i staden, utan göra det hemma i byn istället.

Vad gäller vargjakten framförde Olle Berg två huvudargument mot vargen. Det första var fäbodsdjurhållningen. Där har jag en viss sympati, eftersom lönebilden gör det svårt att hålla vallpojkar och vallflickor i samma utsträcknings som tidigare. Dock tror jag inte att vallpojkarnas situation är Landsbygdsdemokraternas huvudfråga, även om man sätter reglerna om deltids-akassa högt. Snart kom man in på jakten och det är där den verkliga konflikten med vargen finns. Människor som har jakt och fiske som fritidsnöje skall inte behöva ta konflikterna med vargen, tyckte Olle.

Och det är här min sympati fört vargfienderna upphör. När jag var liten och grät över livets hårdhet fick jag lära mig "Den som sig i leken ger, han får leken tåla". Och vargen är i skogen för att jaga den med, men inte för sitt höga nöjes skull, utan för sin överlevnad. Svunnen är den tid då vi behövde konkurrera med rovdjuren. Nu har vi segrat fullständigt och mot förloraren skall då barmhärtighet visas. När Landsbygdsdemokraterna lärt sig det kan vi återta diskussionen . Tills dess får de gå till val som partiet som vill leva i balans med naturen genom att skjuta den och hägna in den helt utan min hjälp.

Vargjakten

2010-01-17T04:18:00.000-08:00

Skall skriva något om detta senare idag , måste bara samla mig lite.

Tillägg. Jag blev tvungen att samla mig än mer . Det här är en svår fråga.

Fimbulvinter I

2009-12-17T21:20:00.001-08:00

Idag gick jag inte upp och lade mig direkt jag kom hem. Istället stannade jag i köket, sopade golvet, tätade tunt fönster och altandörr, hällde upp lite vatten från badrummet och plockade undan matvaror som stod på bänkar och satte dem i skåp. Jag gjorde 10 kvadratmeter av huset lite mer hemlika helt enkelt. Därefter lade jag mig på kökssoffan och vilade, satte mig sedan upp och läste i en bok. Stillsamt, enkelt, fattigt och en smula vemodigt, och medan vedspisen kämpade mot draget från alla springor så tänkte jag att det är så här livet skall vara.

Sen rusade jag upp till krypinet på vinden, skruvade upp elelementet på max och lade mig och sov under ett dubbelt lager med täcken och filtar.

Julbord Galore IV

2009-12-16T23:00:00.001-08:00

Värdshuset Magnolia körde med separat V,G,L-märkning på alla rätter. Medvetet undvikande av mjölkfetter och rikligt med syrade sallader gjorde att maten packade sig fint utan att mätta och skapa förtida dästhet. Fisken var mager och fin och med en medveten planering fick jag ner alla ätbar rätter på tre omtagningar. Däribland fyra sorters sill, heminlagda gurkor och mimosasallader, vegetarisk omelett, janssons gravad och ungsbakad lax, en lokalt skjuten rådjurssadel som jag smakade på, tillsammans med vitlökssalamin och de tunt skurna kalkonbrösten. Ostbrickan med både brie, lagrat och grönmögel klipptes givetvis med, tillsammans med potatissalladen, gubbröran, skaldjurspatén, morotsmarmeladen och fruktbickan med melon, apelsin och kiwi därtill. Allt sköljdes ner med julöl och till kaffet serverades en sötsaksbricka med hemkokta chocklader, biskvier, lasyröverdragna kakor och knäck, cornflakeskonfektyr, vaniljris och nån Italiensk fromage med citronsmak. tillräckligt gott, rikligt och mättande för att göra mig mätt, glad, uppkäftig och grälsjuk.

Julbord Galore

2009-12-15T14:24:00.000-08:00

Det är ett tufft jobb,men någon måste äta det.

Tredje julbordet avklarat. Det andra var ett mellanspel, bara tre sorters sill och Janssons för min del, med ostbricka och pepparkakor, men det här, nu börjar vi komma upp i nobelklass. Först glöggstart och därefter rikligt kallskuret med dignande ostbord, frukt, minst 5 sillsorter, ägghalvor med både majonnäs och kaviar på riklig salladsbädd, syltor och rullader, skinka för dem som ville ha det och flera olika sorters gravlax åt mig. Därefter den mest köttlika vegetariska varmrätt jag någonsin ätit, quornsylta, kikärtsbullar och toppskuren sojakorv hårdbränd och fin, med rödbetssallad och ansjovisfri Janssons toppad med ett fint, grönt bladverk av något slag. Suveränt proffsigt och avslutat med en karavan av grädd- och marsipantårta med tomteblossfyrverkerier på toppen, serverade till kaffe av kunnig och söt serveringspersonal.

Tack Kunskapskällans restauranglinje för upplevelsen och tack toastmastern för att dina tal var så pass långrandiga att du gav tid åt det hela att hinna rinna undan.

Det manliga kärringsnacket

2009-12-13T07:59:00.000-08:00

Överallt stöter jag på det, allt oftare ju äldre jag blir. På caféer , i arbetsbyschor, på småföretagarmöten och i omklädningsrum. Den typiske skitsnackaren är en hårt arbetande eller slugt myglande man över de femtio, vit, svensk, men med vilken klasstilhörighet som helst, från den högsta toppen till den absoluta botten

Det manliga skitsnacket har en speciell syntax:

1) Introduktionen:

En gång kände/jobbade jag/min brorsa/syrra/svåger med en kille/tjej/gubbe som...

2 Narrativet:

a) ...snackade vitt och brett men visade inget resultat

b) ...fuskade/myglade/svek sina ideal

c)...var en politiker eller präst - say no more

3: Sensmoralen:

Det finns inga goda människor

- refräng: utom jag som har genomskådat allt och är den sista lonely rangern

Alla ideal är förljugna och människan är ett stort svin

- utom jag som står kvar vid min post och är den sista lonely rangern

Alla luras, men de luras värre än mig, därför är mina snesteg rätt ok

- för jag har genomskådat allt och är den sista lonely rangern

Climategate

2009-12-04T13:31:00.000-08:00

Ju mer jag tänker på det , desto mer övertygad blir jag om att Climategate är en konspiration iscensatt av extremhögern i USA tillsammans med några starka finansiella intressen inom oljeindustrin. Syftet är att underminera möjligheten för Obama att göra några långtgående utfästelser om koldioxiddämpande åtgärder under Köpenhamnskonferensen

Alla tecken är där - Fox News sänder dygnet runt, Rush Limaugh och andra köpta högerspöken gormar i nattmössan och kräver klargöranden. Blobbor av kompromitterande internpost läcks ut och misstänkliggörs, tillräckligt mycket, tillräckligt nära inpå konferensen för att ingen skall hinna hinna avgöra sanningshalten i alla de påståenden som fjuniga konspirationsteoretiker alldeles gratis sprider åt de verkliga konspiratörerna, fullt övertygade om att de är frihetshjältar och inte bara aningslösa dumhuvuden.

Om vegetarianismen

2009-11-21T16:34:00.000-08:00

Osho ger sin syn på vegetarianismen och jag instämmer i den. Osho kommer från en jainistisk familj, likt Mahatma Gandhi. Efter min kontakt med Osho och Indien blev jag medveten vegetarian så snart jag lämnade landet och åter ställdes inför valet att bli en köttätare. Den jainistiska synen slog an till någonting inom mig som var starkt hos mig när jag var ett barn, men som socialiserades bort genom familjeuppfostran och skolväsendet.

100 000 kr till ekologisk mat . Yay! Eh ?

2009-11-03T14:54:00.000-08:00

Efter 2 års motionerande och förslagställande har jag äntligen lyckats driva igenom frågan att 100 000 kr skall reserveras för inköp av ekologisk mat i Herrljuga kommuns budget för år 2010.

Jippie. Eller ?

För efter att ha skrivit en motion, fått den behandlad, remitterad, sammanslagen med en målsättning i ett kostpolitiskt program, ignorerad på grund av bristande finansiering samt återigen dragen i samband med ett budgetarbete vet jag inte om jag orkar känna samma engagemang för frågan längre. För trots allt har vi under dessa två år inte en enda sekund diskuterat huruvida ekologisk mat är bra eller inte. De två åren har istället gått åt att försöka bearbeta den kommunala organisationen till att försöka verkställa en målsättning för kommunen som redan i sig är en försvagning av den målsättning riksdagen redan har fattat för kommunerna i frågan. Den stora haken har alltså varit att försöka förstå varför ett redan fattat beslut inte verkställs.

I kommunalpolitiken måste man nämligen fatta alla beslut två gånger. Först måste man fatta besluten. Därefter måste man besluta sig för att genomföra besluten. Och det är ofta där det hakar upp sig ifall den politiska viljan - och ekonomin - för att genomföra beslutet saknas i något av politiker eller tjänstemannaleden.

I det här fallet hakade det upp sig därför att den nämnd som fått i uppdrag att inköpa de ekologiska livsmedlen inte upplevde någon efterfrågan på dessa från de nämnder som skulle köpa maten av dem i sin tur, därför att de inte fått några ekonomiska anslag för att köpa dyrare mat. OCh då lät de upphandlingen bero.

Om saker gått riktigt till skulle den nämnd som skulle köpa in den ekologiska maten ha gjort det i vilket fall, debiterat kostnaderna till de beställande nämnderna och därefter låtit dessa äska anslag för ökade ramkostnader, men då så inte skedde stannade alltså hela processen upp.

Som kommunalpolitiker får man därför inte nöja sig med att få igenom sina förslag i det demokratiskt valda fullmäktige, man måste också på obetald fritid fortsätta bevaka att beslutet verkligen verkställs, ofta njuggt bemött av andra politiker och tjänstemän som helst inte vill driva frågan vidare.

Sen undrar press och allmänhet varför intresset för att vara förtroendevald viker. Tja, säg det. kanske vore det lättare att få folk att engagera sig om nämnder och förvaltningar i sitt arbete var så pass demokratiska, effektiva och välskötta att man som politiker fick tid, lust och ork att diskutera sakfrågorna i sig och inte bara den administrativa handläggningen av dem.

För jag vet ju inte ännu om någon av mina fullmäktigekollegor, knappt jag själv heller, egentligen gillar det här med ekologisk mat. Allt jag vet är att en organisation som inte arbetar för att faktiskt verkställa de beslut man fattar så småningom drar ett löjets skimmer över sig. Särskilt om den samtidigt försöker kalla sig demokratisk.

Empatins utmattning

2009-10-31T16:43:00.001-07:00

Empatins utmattning.

Buddhistmunken Palden Gyatso skriver i "Elden under snön" att det han fruktade som mest i kinesiskt fångläger var inte tortyren som sådan, utan att han inte längre skulle orka hysa medkänsla för sina torterare. Medkänslan är alltså en viktig drift hos människan, men var går dess gränser?

Själv har jag ett svar på frågan: 400 meter längs Mahatma Gandhi Road, sen orkar man inte mer. Efter det vill man bara in på ett hotellrum någonstans i trygghet och få en chans att bläddra i sina travellers cheques. Medkänslan, likt alla andra emotioner måste tankas upp. Den kan inte slitas ut av alltför många halta, lytta, tiggare, alltför många sammanhang du inte förstår eller kan göra någonting åt. Det gäller att hitta en fungerande strategi att hantera medkänslan på med. Skänk en slant till en tiggare, jaså inte - de styrs av maffian, då gör du bara saken värre. Gå klädd i trasor för att visa medkänsla med världens fattiga, nähä inte - då förlorar folk bara respekten för dig.

I skenet av detta funderar jag över den där förstasidenyheten på Aftonbladets hemsida härom dagen

14 DÖDA I TÅGOLYCKA

En första snabb koll, är det någonstans där jag kan Känna någon? undertext: I Kairo. Och så, pust och ett stort frågetecken-

För allvarligt talat - varför skall jag bry mig? Jag känner ingen där, jag har aldrig varit där, jag har inget ansvar för Egyptens tågtrafik och jag kommer troligtvis aldrig arbeta med den frågeställningen. Jag förstår Aftonbladets motiv att göra en brinnande helsida av något som borde varit en sjättesidesnotis i tågklarerarnas personaltidning, men vad den globala massmediaexploateringen för långsiktig effekt på min förmåga att känna empati? Hur mycket skall jag orka bry mig? Vart skall gränserna för mitt medkännande gå någonstans?

Vad spelar det för roll?

2009-10-31T11:13:00.001-07:00

Folk dör.

Face it. Det är vad folk för - ideligen.

Ändå jagas vi upp till hysteri av detta. Kvällspressen är värst. ETT TÅG KROCKADE I KAIRO - 14 DÖDA!

Vem bryr sig?

Aftonbladet startade en tävling om hur vi bäst skulle hälsa de överlevande från tsunamikatastrofen vid hemkomsten,

Jag förslog att vi skulle samlas på Arlanda och göra "vågen" för dem.

Olof Palme blev skjuten och folk samlades i tusental på Avenyn och grät. jag tyckte att det var äckligt och gick hem istället. Hälften av de där människorna brydde sig inte ett skit om honom och hans politik , de var bara rädda för att världens våldsamhet kröp in under skinnet på dem.

Min dotter vägrade hålla en tyst minut i skolan för WTC-offren. Folk dör hela tiden, sa hon och gick ut i korridoren. Jag grät av lycka och gav henne en extra veckopeng (nu ljuger jag, men hon skall få en retroaktivt)

Läkarna skriver på Hippokrates ed och kämpar som små blådårar för att hålla alla vid liv, fast de vet att de till yttermera sisto är dömda att förlora kampen och nu alarmerar tidningarna om att folk här och var ligger och dör i svininfluensa. Visst gör jag en riskbedömning som alla andra, jag vill ju skydda mitt eget precious ass ett litet tag till, men egentligen-vad spelar det för roll? Det är ju inte direkt ont om människor och en liten digerdöd då och då piggar upp ekonomin, för att inte tala om hur kul det blir för älgarna och vargarna som får vara ifred för oss en stund och kan ha ihjäl varandra på egen hand.

Tro nu inte att jag är helt hjärtlös. Jag gläds över att mina närstående får behålla livet, ungefär på samma sätt som jag blir glad över att någon jag känner vinner på lotto. Men jag glömmer inte bort helheten. Rent generellt förlorar alla tillsammans. Aggregatet av insatserna är högre än vinsterna och fördelningen är en slump - så egentligen - varför bry sig? Landar inte pengarna här så landar de någon annanstans? Dör inte jag eller mina nära och kära så dör någon annans nära och kära - och sorgen är samma för alla och dessutom oundviklig.

Även om döden är oundviklig och lidande är en del av livet så inser jag det onödiga i att spä på eländet. Folkmord är inte kul. Inte för att det är sorgligt att folk dör - det ska de ju ändå - utan för att det är fel folk som dör. Goda, fridsamma människor mördas och de får inte ens en slumpartad chans att dra en vinst, vilket lotto och digerdöden ger dem. Istället är det några pompösa nationalistiska mördararslen som överlever och de förtjänar verkligen att dö - så att möta nationalister på slagfältet för att ha ihjäl dem verkar vara en ädel syssla, men å andra sidan är det inte lätt då att man själv förlorar sin identitet och blir ett hämdlystet arsel själv, så varför bry sig om den saken? Mördarna blir också gamla och mördade i sömnen av innästlade hushållerskor som sett sina söner dö för deras kulor och överlever de trots det blir de gamla och hatade och får ligga och pissa på sig i sin egen vanära som Franco och Pinochet. Kanske lika bra att spänna på sig ett dynamitbälte och ta ett dussin av dem med sig in i döden rent privat?

Men om vi inte sätter Djingis Khan i spetsen och låter honom rensa slätten i blod med något monumentalt fälttåg då och då, vem skall då vara stark nog att ta kål på oss så att vi inte tar kål på alla andra levande varelser? Människan använder upp allt utrymme, allt färskvatten, rensar havsbottnarna från levande varelser och utrotar arter i samma takt som krockande kometer och svavelsyrestormar och trots detta verkar vi inte ha någon annan ambition än att föröka oss själva så gott vi kan och skrika ut att det är en katastrof att inte kunna producera mer konstgödsel för att göra slut på de fossila bränslena så snabbt vi kan för att hålla allt överskottsfläsket vid liv. Planetetens enda hopp verkar vara virusen, vilka ger en slumpmässig död åt de som minst orkar försvar livet, men även denna mekanism håller vi på att sätta ur spel med vår överdrivna medicinska skicklighet.

Ett tag till får man hänga med, sen är det kört. Lika bra att göra det bästa av den tiden kan man tycka, vad som nu menas med det egentligen. Så vad finns det egentligen för anledning att bry sig?

Ombyggnad pågår

2009-10-22T11:09:00.001-07:00

Det mesta av min energi just nu går åt en ombyggnad av mitt brännskadade hus. en som vill läsa om hur den fortskrider kan gå in på www.alternativ.nu och kolla.

Det springer omkring en liten mus här och äter på mina grejor. Idag stannade han upp och tittade på mig ett tag. Jag tittade tillbaka. Vi var nog lite trötta båda två.

Alliansen stoppar parkeringsautomater

2009-10-05T19:46:00.001-07:00

Än är det stake i Alliansen!

Gnetpartierna s, v och mp hade lagt fram ett förslag om att införa parkeringsautomater i Alingsås, men alliansen stod pall och förde bort frågan från dagordningen. Istället får nu tekniska nämnen i uppdrag att reda ut hur trafikrörligheten i centrum skall kunna ökas.

Man blir nästan tårögd.

Varför gifter sig rika män utan att skriva äktenskapsförord?

2009-10-05T19:38:00.000-07:00

John Cleese åker just nu jorden runt på turne för att tala illa om sin förra hustru psykoanalytikern Alyce Faye Eichelberger. Cleese säger bland annat att varje knull med henne kostade honom 5 miljoner dollar i underhåll, men att han ändå kom billigt undan, eftersom han troligtvis hade blivit tvungen att betala ännu mer om hon hade bidragit med något till relationen, som ett barn eller en intressant konversation. Han säger att han för underhållssumman skulle ha kunnat köpa 19 leopardtanks och därmed bli bättre bestyckad än Norges armé, eller att han hade haft råd att gifta sig med Pamela Andersson 8 ½ gånger.

Detta lär oss något om äktenskapet.

Alyca lär innan skilsmässan ha sagt:

-John doesn't know what's going to hit him. I'll take him for every penny.

Detta lär oss något om psykoanalytiker

John själv lär ha konstaterat:

-This is going to be a friendly and quick divorce.

Detta lär oss något om komiker.

Fritidstyckare vädrar morgonluft för gubbsjukan

2009-09-06T23:24:00.000-07:00

Något håller på att hända med gubbsjukan. Ett fenomen som varit både halvtabu och utbrett vädrar morgonluft,

skriver fritidstyckaren Therese Eriksson på Aftonbladets kulturbloggsida.

Äntligen!

PS, jag vet inte vem Therese Eriksson är, men hon måste ha en fin statlig utbildning eftersom hon klarar av att skriva orden "den medelålders, vite, heterosexuelle medelklassmannen" och "luktar lite unket" i samma mening. Men hon är nog C-student. En doktorand hade hoppat över ordet "lite"

Sagan om trollkarlen och lammen

2009-09-02T04:03:00.001-07:00

Det sägs att det en gång för länge sedan fanns en trollkarl som fick smak på människokött. För att ostört kunna äta sig mätt bosatte han sig i en by med särdeles godtrogna bönder och hypnotiserade dessa till att tro att de var lamm. Lyckliga och ovetande om sitt öde fortsatte de med sina vardagliga sysslor full övertygande om att de var lamm skyddade av sin välvilliga fåraherde trollkarlen.

En del bönder var dock mer motsträviga än andra och visade på tendenser att vakna upp ur hypnosen. På dessa lade trollkarlen en ännu starkare trollkonst. Han hypnotiserade dem till att tro att de var varghundar, satta att vakta de aningslösa lammen i väntan på att själv få ta sig en tugga på dem efter trollkarlens välbefinnande. Nöjda över att vara utvalda lät de sig nöja sig med detta och gjorde därefter sitt bästa för att hålla pli på de bångstyriga lammen.

En dag var det en ung stark dräng som visade tecken på att vilja vakna upp ur sin hypnos som varghund. Detta gjorde trollkarlen mycket orolig, för han hade nu ätit upp en bra del av bönderna och fruktade restens vrede om de skulle låta sig väckas av den unge mannen. HAn drog sig därför tillbaka till sin kammare för att förbereda den allra kraftigaste magi han kände till. När den unge mannen tillslut bestämde sig för att konfrontera honom och med en yxa i högsta hugg öppnade dörren till trollkarlens kammare vävdes han in i den mäktigaste väv av trollformler som någonsin skapats.

Trollkarlen hypnotiserade nu den unge mannen till att tro att han var en trollkarl vilken styrde över en värld av förtrollade lamm och varghundar och med detta lät han sig nöjas.

Wilhelm Reich

2009-09-02T01:01:00.000-07:00

Från www.vof.se's forum:

På begäran kommer här en runa över psykologen, sexologen och kosmologen Wilhelm Reich, född 24 mars 1897, död 3 november 1957, .

Wilhelm Reich är en av 1900-talets intressantaste idebildare som i samma grad som Sigmund Freud har format vår syn på människan och sexualiteten. Medan Freud problematiserade sexualiteten som en störande urtidsrest försökte Reich frigöra den som en av våra viktigaste drivkrafter. Hans valspråk var:

Love, work, and knowledge are the wellsprings of our lives, they should also govern it.

Till hans mest refererade arbeten hör böckerna "Den sexuella revolutionen" och "Fascismens masspsykologi" tillsammans med den lättlästa pamfletten "Lyssna Lille Man" Han var den första psykolog som satte kroppen snarare än tankeapparaten i centrum och han poängterade att varje känsla, tanke och mentalt sinnestillstånd direkt motsvarades av ett kroppsligt dito. Dessa idéer gav senare upphov till hela floran av kroppsterapier från Alexander Lowens Bioenergetik till Artur Janovs primalterapi.

Senare i sitt liv blev han mer och mer excentrisk och utvecklade ett flertal pseudovetenskapliga teorier. Han var, med ett moderns språkbruk, en vetenskapsman och en woo-woo i ett som trodde att han hade upptäckt en elan vital, orgonenergin, som låg bakom allt liv och även bakom kosmologiska fenomen som galaxbildning och våra egna föreställningar om Gud. Han byggde regnmaskiner och orgonenergiboxar som sades bota cancer och allt mer paranoid fängslades han för kvacksalveri och dog av hjärtproblem i ett fängelse i Pennsylvania fast övertygade om att det var det stalinistiska KBG som hade sett till att han hade blivit fängslad.

En förklaring till Reichs egen psykiska ohälsa kan vara att han växte upp i Österrike som en sekulariserad jude. Han var hela sitt liv politiskt kontroversiell, upplevdes moralist stötande, vetenskapligt inkorrekt och han blev förföljd både av kommunister, nazister och kristna konservativa. Han blev utesluten ur tyska kommunistpartiet för att ha uppmuntrat föräktenskapliga sexuella förbindelser inom ungdomsrörelsen. Han tvingades som jude fly från Österrike, Tyskland och nazismen först till Skandinavien och därefter till USA. Om Malmö lär han ha utbrustit: "Ytterligare en av dessa småstäder där själva tristessen skapar fascism", en klarsynt observation som torde ha gjort honom lika populär där som Aksel Sandemose i Nyköbing. Hans kollegor inom psykoanalysen stötte bort honom som galen i takt med att han avvek från deras egna idéer och i Norge började vetenskapssamhället vakna upp och kritisera hans begynnande arbete med "bioner", T-celler och andra föregångare till orgonteorin. I USA blev han från första stund motarbetad av de konservativa krafter som fann hans uppfattningar om sexualiteten och orgasmens betydelse moraliskt frånstötande. Hans böcker brändes på bål både av troende och myndigheter och han avslutade som sagt sitt liv i fängelse.

Wilhelm Reich passar bättre än någon annan in på bilden av det banbrytande geniet som drivs till vansinne av sin egen kreativitet och omgivningens reaktioner mot denna. Oavsett vad man tycker om den övergripande vetenskapliga kvalitén hos hans samlade arbete fortsätter hans idéer att vara vägledande inom sexologin och kroppsterapin. Begreppet "kroppspansar" för muskulära spänningar kommer från honom, liksom föreställningen att uppmjukandet (nedbrytandet) av dessa är ett viktigt steg på vägen mot fysisk och mental hälsa.

Reich har även lämnat spår efter sig inom konsten och populärkulturen. Beatnikförfattare som Jack Keourac och William S Burroughs refererar till honom och sångerskan Kate Bush har skrivit en låt om hans fängslande, sett ur sonen Peter Reichs ögon, vilken filmatiserades av Terry Gilliam med henne själv och Donald Sutherland i huvudrollerna och den kommer här .

Fuck sioniststaten.

2009-08-23T10:12:00.000-07:00

Israel mobbar ut svenska regeringen på grund av Aftonbladets artiklar. Nåväl, Carl Bildt skall inte behöva känna sig ensam. Nu har även jag tagit offentlig ställning i frågan om Aftonbladets artiklar om Israelisk organstöld. Detta brev har just skickats till Israels ambassad, undertecknat med namn och adress:

Angående Steinlits krav på fördömande

Så här säger Israels finansminister Steinitz till Sveriges regering angående Aftonbladets artiklar:

– Vem som helst som är ovillig att fördöma sådant blodsförtal kan bli betraktad som icke önskvärd i Israel, säger Steinitz enligt tidningen Haaretz.

Vem som helst? Det kräver även ett ställningstagande från min sida. Här kommer det:

FUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUCK ISRAEL. FUUUUUUUUUCK NETANYAHU! FUUUUUUUUUUUUUCK SIONISTSTATEN!!!!!

Nå. Kan jag få mitt inresevisum nu?

Hemfixarglädje

2009-08-02T17:29:00.001-07:00

Jag har gjort alla fel som tänkas går, mätt fel och beställt för stora rutor, knackat sönder ramen ivrigt och okontrollerat för att de skall få plats, lagt ner 3 timmar på det en glasmästare skall göra på 10 minuter, kladdat med kitt så att hela fönstret är suddigt och kittet runt ramen gropigt och klumpigt. Jag har använt en hel tub där glasmästaren hade planerat för knappt en halv och jag har klart kvalificerat in mig i försöksheatet till Sveriges sämsta hemmafixare och jag är så lycklig , så lycklig. Det finns ingen känsla som slår "kan själv". Länge leve självhushållningen.

I morgon går jag med resterande ramar till AnnaPannas glasmästeri och låter hennes gubbe glasa i dem på riktigt sätt.

Professorer vill ha mer pengar till det konventionella jordbruket

2009-07-14T01:44:00.000-07:00

Svenska Dagbladet har publicerat en debattartikel för mer ekonomiskt stöd till det konventionella jordbruket från en rad professorer på SLU. Här kommer mina kommentarer till de påståenden som görs i artikeln.

* Artikelförfattarna hävdar att det är bättre att använda ekonomiskt stöd till att göra det konventionella jordbruket mer långsiktigt hållbart än att stödja det ekologiska jordbruket. Eftersom det ekologiska jordbruket idag är en slags "idiotstoppsreaktion" mot de destruktiva sidorna av det konventionella lantbruket kan jag inte se någon motsättning mellan ambitionerna, bara en ekonomisk fördelningsfråga. Det finns,, för att ge en parallell bild från djurhållningen, ingen motsättning mellan att satsa på frigående lantraser och att förbättra villkoren för industrihöns. Det artikelförfattarna gör är att försöka stärka bilden av en sådan motsättning för att kunna slussa över statliga bidrag från det ekologiska jordbruket till miljöinsatser i det konventionella.

* "Grönt konstgödsel" (konstgödsel framställt utan användande av fossila bränslen eller andra begränsade resurser som mineralt fosfor) är en produkt som jag ser lika väl skulle kunna användas i ekologiskt lantbruk som i ett konventionellt, i vart fall i begränsad omfattning, som ett komplement till nedmalning av naturgödsel och humusmaterial. Varför skulle då ett framtagande av grönt konstgödsel ses som ett argument för dagens konventionella lantbruk mot det ekologiska?

* Samma sak kan sägas gälla angående bekämpningsmedlena. Dagens konventionella bekämpningsmedel blir "snällare och snällare". Ekologiska lantbrukare tillåter fler bekämpningsmedel vilka kan visas vara biologiskt nedbrytningsbara. Kanske vi har fått en syntes i synen på biologiska gifter vilket gör att de två odlingssätten med tiden kommer att närma sig varandra.

* Det finns ett spann av olika metoder inom den ekologiska odlingen, allt från storskaligt jordbruk som avstår från konstgödsel, till experiment med permakultur och jordförbättring med hjälp av träkol. Vilken av dessa metoder är det man ställer emot industrijordbruket vad gäller frågan om långsiktig hållbarhet eller kortsiktiga utsläpp . Som jag ser det är kärnfrågan i artikeln denna:

En annan tveksamhet handlar om hur markens långsiktiga produktionsförmåga påverkas vid ekologisk produktion. Påståenden om att markens bördighet skulle förbättras stämmer inte. Tvärtom minskar markens förråd av växtnäring och naturligt nog ökar ogräsförekomsten. Detta är huvudförklaringen till att statistiken just visar avsevärt lägre avkastning. Det blir inte heller bättre ju längre man odlar marken ekologiskt.

Här skulle jag vilja se en mer utförlig diskussion om vad man har mätt och hur man har gjort det. En kortfattad sammanfattning med bifogade länkar helst, jag läser inte peer reviews från pärm till pärm.

* Att maten inte räcker till för världens fattiga eller att för många kor pruttar för mycket är faktiskt inte ett argument mot ekologisk odling. Det är ett argument mot överbefolkning. Skjut påven och ge utbildning och preventivmedel åt alla fattiga

Jag är omgiven av Gudar.

2009-06-29T13:16:00.000-07:00

Mitt i all den sorg, vämjelse och bitterhet som stundtals övermannar mig känner jag en djup tacksamhet inför livet, mig själv och människorna. Denna tacksamhet går aldrig över eller minskar i styrka, den bara växer och jag tror att dess namn är sällhet.

Primörerna är tidiga i år

2009-05-22T19:04:00.001-07:00

En rumänska sålde just sin oskuld till en italiensk affärsman för 100 000 kr. Dessa pengar skulle hjälpa henne att studera. Hon nämnde också något om att försörja sin familj under 2-3 år.

När man läser sådant här blir man fullkomligt matt. Tänk vilka nationalekonomiska värden som går till spillo vid Västkusten varenda midsommarafton.

Med tanke på att rumänskan var skriven i Tyskland under tiden för affärstransaktionen försöker nu tyska myndigheterna att klämma 50 000 kr i skatt av henne. Det här öppnar en möjlighet för våra egna fogdar. Varje ung primös borde skönas så fort det kan konstateras att någon varit framme och pillat på körsbäret. Det kan ju ha varit en italiensk affärsman som gjorde det. För att slippa sköntaxering bör lämpligen framställas hållbar bevisning i form av någon tanig ungdom med ett brett och saligt leende mellan finnar och fräknar.

Hovet inblandat

2009-05-03T10:27:00.000-07:00

Få betraktar väl hovet som en del av säkerhetstjänsten, men i Haijby-affären tog hovet på sig ansvaret för monarkins och rikets säkerhet genom att låta förhala rättsprocesser, psykiatriskt tvångsvårda och beredvilligt ösa utpressningsmedel över mördaren, bedragaren och pedofilen Kurt Haijby.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Haijbyaff%C3%A4ren

För de av er som inte känner historien rekommenderas en genomläsning. En kort sammanfattning är att Kurt Haijby förförde rikets konung Gustav V och därefter bedrev utpressning mot honom och hovet genom att hota med att outa monarken. Då en bögkonung ansågs som en fara för monarkin och därmed nationens säkerhet hostade hovet upp sexsiffriga belopp i olika omgångar för att hålla herr Haijby lugn. Det var mycket pengar på 1940-talet. När denne började ge sig på småpojkar krackelerade situationen. Mentalvården, svenska polisen och slutligen tyska Gestapo blev inblandade i hemlighållandet av B-Gurras och Haijbys homoaffärer.

Även Haijbys självmord har hovet anklagats för. För det finns dock inga hållbara indicier.

Svensk Säkerhetstjänsts inkompetens

2009-05-03T04:31:00.000-07:00

Om den svenska säkerhetstjänsten är mer inkompetent än andra länders vet jag inte, men att arbeta under en socialdemokratisk regering, med en egen borgerlig ideologi, stödd på en paranoid amerikansk hotbild, i skuggan av ett militärt överlägset Sovjetunionen verkar ha tagit en hård tribut på alla inblandade.

I brist på bättre syssla i den värmande vårsolen tänkte jag här rekapitulera några av de värsta pajas-skandalerna. Låt oss börja med Enbom-affären.

En ung mytoman från Boden ritar 1950 skisser av de militära forten via vad han kan se från cykel och skryter med att han har sålt informationen till ryssarna।

Han döms till livstids fängelse för spioneri. Släktingar till honom döms. Flyktigt bekanta dras in i rättsprocessen. Efter många år avskrivs alla anklagelser och de inblandade ges upprättelse.

Det fanns många vittnen som hade kunnat ge historien en mycket mer balanserat avslut om man bara hade talat med dem. Min far var civilförsvarschef i Boden och inspekterade forten årligen. Han kände Enbom och utdömde alla hans uppgifter som värdelösa.

Varför gick då historien så överstyr? Varför bromsade ingen rättsövergreppet i tid? Svar: Enbom var kommunist. Och vad gäller kommunister behöver man inte ha några kunskaper

Det räcker med en hotbild.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Fritiof_Enbom

Om islam och den naturvetenskapliga revolutionen

2009-04-26T03:50:00.001-07:00

Inom kristendomen fanns två parallella rörelser, en vetenskapspositiv och en vetenskapsnegativ. Den vetenskapsnegativa utgick från de begränsningar som gavs av Bibeln samt Aristoteles naturlära. Detta var den kanoniserade sanningen och allt kunskapssökande utanför detta var en styggelse, syftat till att ifrågasätta Guds verk och den katolska kyrkans maktställning.

Samtidigt fanns hos skolastikerna en drift att systematisera Guds verk. Det fanns ens stark tro på rationalitet vilket ibland gavs smått vansinniga uttryck som det klassiska skämtet om antalet änglar på ett knappnålshuvud. Den kunskapssökande traditionen frodades främst inom klosterväsendet. Märk väl att flera av den naturvetenskaliga världsbildens danare själva var kyrkliga, som prästen Kopernikus.

Islams storhetstid varade från 600-talet fram till 1100-talet någon gång. Under denna tid flydde judar och kristna oliktänkare från det katolska Europa främst till det moriska Spanien, där de upprättade fristäder med mycket högt filosofiskt tack. Islam var tolerant och respekterade "bokens folk" som sina egna. Samtidigt som Balkan hotades och erövrades av muslimska arméer lärde sig de europeiska naturfilosoferna många hantverksmässiga forskningsmetoder av de muslimska alkemistena, något som provocerade inkvisitionen ytterligare. De tidiga vetenskapsmännen sågs som muslimska quislingar och behandlades därefter.

Upptäckten av Amerika och dess guldtillgångar som satte fart på reconquista och med det moriska kalifatens tillbakagångar togs det militära initiativet i Europa över av katolska monarker. De intellektuella kristna och judar som haft en fristad under Islam i Spanien flydde till Paris som blev ny huvudstad för Europas andliga utveckling. Den islamska världen hamnade på reträtt och orkade inte samla kraft för en ny intellektuell storhetsperiod.

Detta kanske inte förklarar varför Kepler skrev sina lagar eller Newton sin Principia, men et ger en bakgrund till varför den slutliga segern för den experimentella metoden skedde i Europa och inte i Mellanöstern.

Positiv fysik

2009-04-23T06:01:00.000-07:00

På www.kapitel1.se framkom klagomål över mängden negativa inlägg, vilket jag replikerade med detta:

Om Erbium

Erbium är ett rasans trevligt grundämne। Och patriotiskt! Det upptäcktes av svensken Carl Gustaf Mosander år 1843 och har tillsammans med kompisarna Terbium, Yttrium och Ytterbium fått sitt namn efter Ytterby gruva i Stockholms skärgård.

Erbium är så rart att det tillhör gruppen sällsynta jordartsmetaller. Dess salter är chickt rosa, vilket gör den till en populär ingrediens i genderprovocerande accessoarer som svulloglasögon och zirkoniumsmycken.

Men erbium lägger inte bara en fjollig patina över våra tillbehör, det kan också bättra på vår fysik högst avsevärt. Erbiumdopade kristaller används inom laserkirurgin, så nästa gång du går iväg för att bränna bort ett elakt födelsemärke, skänk då ett tack till den rara lilla vännen från underjorden.

I en enkät fick ett antal doktorander inom fasta tillståndets fysik frågan om de hellre stulle vilja delta i en erbiumkonferens eller få back stage-pass till en rockkonsert med Bruce Springsteen. Hela 84 % valde erbiumkonferensen, vilket gör erbiumet till det i särklass mest populära grundämnet bland materialforskare. Övriga 16 % visade sig senare ha egna sociala problem att brottas med och borde därför inte ha varit med i underlaget.

Om kvantfysik

Uppkvarken är ju trevlig att tänka på, liksom topp- och charmkvarkarna. Däremot bör man akta sig för nerkvarken. Bottenkvarken tycker jag vi över huvud taget inte skall ta upp på det här forumet.

Särkvarken står i en kategori för sig och var tidigare illa sedd, men det har kvantgenusanalysen ändrat på. Se där ytterligare ett exempel på hur det goda i tillvaron tar överhanden med tiden, när man får en ökad förståelse för tillvarons rätta samband.

Indisk matlagning

2009-04-21T12:58:00.001-07:00

Följande inlägg i en tråd på www.vof.se tyckte jag var värd att bloggiseras:

Den första hemligheten man skall lära sig runt indisk mat är löken. Nästan alla (huvud)rätter kan byggas på en bas av stekt lök. Omsorgen man steker lök på är lika helig som korna. Om man kan få tag i ghee (raffinerat smörfett) steker man i det, annars olivolja med en klick vanligt smör i.

Hemligheten är att steka länge på ganska låg värme. Jag har sett indiska vänner stå och titta på löken med sådan intensitet och uthållighet att mina svenska väninnor skulle börja mumla något om mäns bristande simultanförmåga. De väntar på det tillfälle då oljan börjar gå ur löken igen. Precis då är löken klar att blandas med andra ingredienser. Först skall oljan sugas upp av löken, sen skall den svettas ut igen. Inte vet jag varför, men just den där krämiga konsistensen lyckas de få fram på det sättet. När jag försöker göra samma rätter som de med samma ingredienser har jag oftast för bråttom, med följd att såsigheten uteblir och maten smakar pudding.

En tacksam kryddbas för att få fram indiska smaker är malen spiskummin, koriander, gurkmeja (för färgen), chili och ingefära. Den är standard och funkar till det mesta. Utöver den är kanel, kardemumma, kryddnejlika, vitlök och tamarind vanliga tilläggskryddor. De kryddblandningar som säljs, garam masala, tikka, vindaloo, tandoori osv innehåller olika blandningar av dessa kryddor. Garam masala betyder just "varma kryddor", medan "curry" är en engelsk missuppfattning av ett tamilskt ord som betyder "sås".

Min etymologiska favoritkrydda är ingefära som på sanskrit heter sringavera. På vägen till Sverige har den fått namn som imbiri, ginger, zingiber, gingembre, ingwer och zinjebil, men frågan är inte om ingefära är den översättning som ligger ursprunget närmast.

Är jag en kulturpersonlighet ännu?

2009-04-15T03:37:00.000-07:00

När jag var liten och gick i skola och söndagsskola var litteratur någonting fint. Böcker var någonting som stod högst uppe i bokhyllan, ovanför vaserna och släktklenoderna och togs sällan ner om de ens sprättades upp. Namnen på titlarna var fina och ärevördiga, moderna liberaler och arbetarförfattare som Olof Lagercrantz, Ivar Lo- Johansson, Eyvind Jonsson eller Harry Martinsson. Eller så var det klassiker som Dumas med De Tre Musketörerna eller Jules Verne.

Litteratur hade klass och status nästan bortom det uppnåeliga, den skrevs av andra och den talades mer om än den lästes. Om det inte gällde barn och ungdomsböcker som uppmuntrades som ett bättre alternativ till serietidningarna.

Så kom pocketeran varpå vardagsläsandet tog steget ut från barnkammaren in i de vuxnas värld. mer litteratur översattes och kommersialiserades och mängden omskrivna författare ökade. Fler blev publicerade och en egalitär våg svepte genom kultursverige där beredskapen för att testa obeprövade namn ökade.

Denna experimentluste ledde snart över till självbekännelse- och skandallitteraturens millennium. Carina Rydberg vek ut sin sängkammare i det publika och med boken Fittstim visade Linda och Belinda att man inte bara kunde vara tjej och uppkäftig för att få ge ut en bok, man fick gärna vara skrivkunnig också. Mängden våldtagna, faderslösa och ätstörda författare och författarinnor ökade lavinartat och med bloggandet utsuddades gränsen mellan lyrik och dagboksskrivande ytterligare.

När jag ser mig runt på skrivarsajter som Kapitel1se skönjer jag en frustration hos en del författarlärlingar över att inte vara förlagspublicerade ännu trots att de fått ihop ett par läsbara kapitel till en halvintressant ramberättelse som skrivits bättre och publicerats 50 ggr förut av mer kända namn. Det som stör mig här är inte den ystra viljan att komma upp i från skrivkällaren till det publika dagsljuset, det måste alla seriösa författare sträva efter, utan den låga förväntanströskeln som säger:

Är det något fel på mig och mitt skrivande eftersom jag inte är en kulturpersonlighet ännu?

Mitt svar blir då: Klart att dina alster kan göras bättre och mina med. Men något större fel på oss är det inte. Det är bara förväntningarna om att bli publicerad som är alldeles för högt uppskruvade. Utbudet inom kultursektorn kommer alltid att var skyhögt större än efterfrågan. Det tar tid och kräver mycket energi att uppbåda den helhet, erfarenhet, stil och skicklighet som krävs för att bli en stor författare. Ett fåtal har med sig grunderna från början, några fler skaffar sig erfarenheterna på vägen och ytterligare några har tur med att glida in på en räkmacka i form av ett spännande ämnesval och en passande kulturpersonlighet.

Jag vill inte tillbaka till min barndom där litteraturen var så högt uppe i sitt kristallslott att den kändes ouppnåelig för vardagsmänniskan, men jag eftersträvar lite mer sans och balans på förväntningssidan:

Att skriva bra är ingen garanti för att bli publicerad. Att bli publicerad är ingen garanti för att bli läst och att bli läst är ingen garanti för att bli läst en gång till.

Med en sund skepticism i ryggen tror jag att man enklare kan ge sig tid att lära sig hantverket, bli lugnare när man skriver, ha roligare när man gör det och med tiden bli en ännu bättre författare.

Dessa eviga datorspel

2009-04-12T04:14:00.000-07:00

Jag spelar datorspel när jag har annat att göra. Hur skall jag piska speldjävulen ur mig? Försåtlig är han, som åt mig väljer allt mer intressanta spel, med korrekta historiska miljöer som är läroböcker snarare än nöjesmedel och som timme efter timme låter mig berusas med maktkamp i medeltida handelsstäder, kolonialisation av främmande världsdelar och detaljinformationer om länder, kartor, handelsvägar som jag hade fått ägna en livstid åt att läsa mig till, så att jag får en fantastisk överblick över mänsklighetens historia utan att veta om något enda av det är riktigt sant.

Egentligen låter det ju inte så illa, men det är andra natten av tre det sker nu, att jag hoppar över sömnen och istället skaffar mig nackspärr framför datorn. Det går inte för sig, jag har ju så mycket annat att göra och solen är för fin att förmiddagssova bort.

Jag kanske skulle göra som de där buddhistmunkarna som hoppar över 1000 nätters sömn under 7 år. Men de vandrar ju på nätterna istället för att spela datorspel och sover inte på förmiddagarna utan arbetar. Det låter lite mer likt ambitionen hos en Buddha.

Heja feminismen

2009-04-05T04:09:00.000-07:00

Två kvinnor leder socialdemokratin och LO och förtroendet för arbetarrörelsens giganter är nu sämre än någonsin. Man får gå tillbaka till Mäster Palms dagar för att hitta så dåliga siffror. Frågan är nu vilken feministisk förklaring till misslyckandet vi skall få läsa först om i pressen. Männen flyr kvinnodominansen? Massmedia lynchar amitiösa kvinnliga ledare? Etablissemanget är inte moget att värdera kvinnligt tänkande? Patriarkala strukturer omöjliggör för kvinnor i ledarställning att utföra sitt arbete? Monas underordnade förortstrauman och Wanjas frånvarande fader har präglat deras senare misslyckanden i livet. Jag satsar på "Kvinnor har rätt att misslyckas". Den förklaringen kan jag faktiskt ställa mig bakom.

Missa inte Arnold

2009-03-28T15:07:00.000-07:00

Om en knapp timme börjar i fyran en av de smartaste SF-filmer som någonsin gjorts, Total Recall. Och som vanligt är det Schwarzenegger som har huvudrollen. Det österrikiska muskelpaketet dissas ofta som en usel och enkelspårig skådespelare, men faktum är att han har lyft flera av de mest fascinerande produktionerna inom SF och fantasy-genren. Han har anklagats för att spela stelt och mekaniskt, något som borde vara en hyllning till den som skall gestalta en mördarrobot och terminator.

Arnold S är enligt mig kraftigt undervärderad som skådis. Till skillnad från actionkollegor som Sylvester Stallone har han mod att spela mjukisroller och besitter dessutom en god portion självironi. Hans gestaltning av Hamlet och Bergmans Det Sjunde Inseglet från filmen Den Sista Actionhjälten borde gå till filmhistorien.Något tillträde till finkulturens innersta salar lär han dock inte få - istället för Oscars har han en high score i antalet nomineringar till Razzies Award - kalkonfilmernas egen galautdelning. Förutöver att han pratar lustigt och har en stel mimik tror jag det hålls Arnold emot att han agerar som karaktärskådis inom publik genrefilm som SF och action. Det är mindre sannolikt att Richard Chamberlain skrattas ut i en stel och pompös dramaproduktion än att Arnold blir det i en robotrulle, även om skådespelarinsatsen ligger på max av det som genren kräver.

Vissa typer av film blir svårligen finkultur och samma förhållande råder inom litteraturen. Genrelitteraturens stilistiska låsning och äventyrsinriktade formspråk verkar inte vara det nobla värt, även om Svenska Akademien var modig nog att utse en författarinna med ett par SF-böcker i bagaget till Nobelpristagare i litteratur föregående år. Synd bara att Doris Lessings alster tillhör de sämre inom genren.

Missriktade omsorger är farliga

2009-03-23T09:37:00.000-07:00

På internet yttras ofta invandrarfientliga och rasistiska åsikter av typen - Kasta ut Ahmet för han vill inte arbeta, lever på socialbidrag och tar dessutom jobben ifrån oss. Och det är ju tråkigt.Men ännu tråkigare är när svenska myndigheter i missriktad hänsyn blundar eller tystar ner de problem som faktiskt förekommer inom invandrargrupperna, bara för att undvika "spridandet av fördomar" och annan negativ publicitet.

Igår på SVT1 belystes ett sådant problem av det mindre och ovanligare slaget - kusinäktenskapen.Inom vissa invandrargrupper är det vanligt med kusinäktenskap. Forskning har nu visat att barn från dessa äktenskap löper upp till 3 gånger högre risk för missbildningar. Fortfarande är risken liten, men den är förhöjd. Därför går bland annat Norge och England gått ut med information till blivande föräldrar och informerar om problemet.I Sverige vill man inte låtsas om att problemet finns. Från ansvarigt håll tystas det ner aktivt. Socialstyrelsens representant i frågan meddelade SVT att han inte vill medverka eftersom det kunde leda till "fördomar mot invandrare".Resultatet av detta blir att makar i kusinäktenskap inte får den information de har rätt till när de skaffar barn. Ett enkelt förfarande vore att vid graviditet förfråga om det råder ett släktskapsförhållande föräldrarna emellan och om svaret är Ja gå vidare med information och stöd om föräldrarna så önskar. Läkarna är beredda men politikerna och forskarna säger nej.Ett solklart exempel på felriktad hänsyn.

Bok-SM

2009-03-18T04:53:00.000-07:00

Något skall kanske sägas här om Bok-SM. Till vänster på denna sida finns en länk till början av en bok jag har lagt ut på sajten www.kapitel1.se. Där kan författare lägga ut hela eller delar av alster de vill visa upp och få kommenterade av andra. Om man vill kan man anmäla sig till Bok-SM, där ett par hundra författare tävlar om att få ett kontrakt på Piratförlaget.

Idén till boken, eller snarare bokserien, jag skriver på föddes för mer än tio år sedan. Jag började formulera mina livserfarenheter och tankar som en Science Fiction-berättselse som från början kom att spela på skillnaden mellan västerländskt och österländskt tänkande, vilket med tiden har kommit att handla om polariteten mellan mystik och vetenskap. Mycket av det jag tänkte skriva om har redan hänt på ett eller annat sätt, som den tilltagande paniken i klimatfrågorna, den ökade satellitövervakningen, terrorismen och oljekrigen i Irak. Med tiden har det jag skriver istället börjat gå på djupet och handla mer om människans innersta och hennes personlighetsutveckling. För mer tankar kring mitt skrivande, återkom senare. Biblioteket stänger strax.

Laleh och den farliga flickaktigheten

2009-03-17T03:37:00.000-07:00

Jag var på konsert i Vara i lördags och såg på Laleh. Första person jag hörde tala om denna svensk-persiska sångerska var Marit Olanders på tidningen Amningsnytt som berömde en text där Laleh besjunger närheten till sin mamma och sina första steg i livet. Orden "och mamma visste mitt namn" bet sig fast i hjärtat och efter detta har jag alltsom oftast lagt märke till Laleh som en sångerska med en ovanlig närvaro i det hon gör. Någonting i hennes röst griper tag i mig och jag påminns om vad det är att vara jag och att vara människa. Kort sagt - jag känner igen mig och får den musikaliska motsvarigheten till upplevelsen - hej, har inte vi träffats någon gång förut?

I Vara konserhus såg jag en ny sida av Laleh. Framför en fullsatt och ganska stel publik kråmade sig Laleh som en liten flicka, stack fingret blygt i munnen, jollrade sköt upp axlarna, kom bort sig och tittade under lugg, allt givetvis mycket proffessionellt. Under affischsigneringen efter spelningen var denna fliktaktighet som bortblåst och ersatt med en visserligen glad, men genomstark och samlad närvaro.

Jag undrar en del över Lalehs scenshow. Vad är det hon vill utstråla? Vill hon lyfta fram det oskuldsfulla för att skapa en närhet till publiken, eller vill hon skapa lite Lolitastämning genom att verka yngre och mer tafatt än hon är. Eller har hon tappat in på en kärnsvaghet i den svenska folksjälen - rädslan för den farliga flickaktigheten.

Jag tror på det senaste. Laleh har snappat upp att svenska flickor inte skall jollra och käka slickepinnar. De skall vara duktiga och målmedvetna, politiskt medvetna och helst feministiska med en allvarsam anklagande utstrålning. De skall ha Xena - krigarprinsessan som role model och de skall känna sig utnyttjade, förnedrade och sexualiserade och kompromisslöst göra karriär i det mansamhälle de så föraktar. Men de skall inte stå sköra och ensamma på en blommig scen och jollra ut sin flickaktighet i en kortärmad androgyn vit undertröja. De skall heller inte spela vimsigt bortkomna och vinka med stora armrörelser när de säger hej, eller niga blygt när de tackar för spridda kärleksrop från publiken. Kort sagt uppfattar jag Lalehs frivilliga regression på scen som ett försök att återvinna en oskuldsfullhet som tråkats ihjäl av en ny kvinnonorm som har blivit lite för allvarlig och självhävdelseparanoid. Och som en reaktion därmed lite överdriven. För egentligen behöver du inte jollra , Laleh. Jag förstår budskapet ändå. Vi finns här och är närvararande, i en obruten kedja från livets första timme ända till döden. Och det finns ingen anledning att försöka ta avstånd från en enda minut av upplevelsen. I vart fall är det det som jag tror att du försöker förmedla till mig.

trött som fan

2009-03-09T15:54:00.000-07:00

Övningskörning, rehabmöte och klientbesök. JAg är totalt slut och måte vänta en stund på att göra den här sajten mer meningsfull.

Swami Anand Suresh

Den siste mohikanen

2009-03-07T11:12:00.000-08:00

OK.

I företagsekonomi talas om fyra användartyper.

1. Pionjärerna
2. Den tidiga majoriteten
3. Den sena majoriteten
4. Eftersläntrarna

Eftersläntrarna är de som rullar in i Hifibutiken för att köpa sig en VHS när DVD:n håller på att ersättas Av Bluetooth. Så snabb är inte jag. Men nu har jag i vart fall, sist i Sverige öppnat mig en egen blogg.

Välkomna